Ett tankeexperiment. Tänk om manligheten monterades ihop i en fabrik. Och om du fick tillträde till golvet skulle du se
Ett tankeexperiment. Tänk om manligheten monterades ihop i en fabrik. Och om du fick tillträde till golvet skulle du se hur komponenterna, som ingår i mansnormen, sattes ihop längs löpande bandet. Du skulle kunna inspektera varje del och du skulle kunna ifrågasätta varför just den ska ingå. Som våld till exempel.
Nytt grepp på gammalt problem
Machofabriken är namnet på ett pedagogiskt material som tar ett nytt grepp på ett gammalt problem: förhållandet mellan manlighet och våld.
Materialet vänder sig till skolor och ungdomsverksamheter. Tillsammans med en vuxen ledare kan tjejer och killar mellan 13 och23 år vända och vrida på frågor som rör mansnormen och hur den påverkar våra liv. Tanken är att unga människor ska kunna bryta kopplingen mellan manlighet och våld genom att undersöka uttalade och outtalade regler för hur killar och män ska vara. Genom att ifrågasätta de normer som till exempel säger att killar ska ha kontroll, att de ska kunna ge och ta lite stryk när det behövs, så kan unga skapa ett tryggare och friare liv.
– Mansrollen, som den ser ut idag, är en belastning för många män och pojkar. Många känner sig tvingade att leva upp till förväntningar som de inte alltid känner sig bekväma med, säger Olga Persson, förbundssekreterare på Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR) som är en av parterna bakom Machofabriken.
Tillsammans med de andra parterna, Män för Jämställdhet (MfJ) och Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige (ROKS), tror man att tiden är mogen för att ta diskussionen om mansrollen. Att det till och med är nödvändigt för ett jämställt samhälle som är fritt från våld.
“Även i de filmer som väcker vrede och olust finns alltid en öppning, en känsla av att ”det behöver inte vara så här”. Och det är ett budskap som verkligen behövs.
Per Östberg är projektledare på Amphi, produktionsbolaget som tagit fram och utvecklat Machofabriken åt de tre parterna. Han menar att det sedan en tid tillbaka finns en debatt och en växande medvetenhet om förväntningarna på tjejerna. Men för att komma åt problemen kring våldet i samhället måste vi också börja prata om killarna. Det är en fråga som berör alla.
– Vi tror vi kan förändra de förväntningar som finns på killar. Och i skapandet och upprätthållandet av dessa förväntningar spelar både tjejer och killar en stor roll, säger han
– Många verkar bära på en känsla att det inte går att ändra på gruppen män och därför fokuserar man ofta på att ge kvinnor och ungdomar strategier istället, säger Pelle Ullholm som har varit manusansvarig för filmerna.
– I grund och botten vill jag att de unga, som tagit del av Machofabriken, ska ha med sig att manlighet är föränderlig och att de har möjligheten att tänka framåt, fortsätter Pelle Ullholm.
Det behöver inte vara så här
Machofabriken har med stor framgång testats i skolor och ungdomsgrupper i Sverige och lanseras nu i början på året. Metoden är lika enkel som genial. Ett gäng lysande kortfilmer som avväpnar, engagerar, väcker känslor och tankar. Och så övningar, rollspel och diskussioner.
– Vi hoppas att Machofabriken ger uttryck för ett nytt arbetssätt där unga själva får vara med att formulera nya angreppssätt på gamla problem och frågeställningar, säger Olga Persson.
Det som känns friskt och nyskapande med Machofabriken är energin och det orädda stilgreppet. Ämnena känns välbekanta och angelägna. Bildspråket i filmerna är djärvt, avskalat och laddat på samma gång. Att man vågar experimentera med den klassiska ”utbildningsfilmen” visar på respekt och förtroende för målgruppen.
Även i de filmer som väcker vrede och olust finns alltid en öppning, en känsla av att ”det behöver inte vara så här”. Och det är ett budskap som verkligen behövs.
För de dåliga nyheterna – och de är inte ens nya – är att män i olika åldrar står för omkring 90 procent av alla sammanlagda våldshandlingar i Sverige. Våld i hemmet, krogvåld, gatuvåld, läktarvåld, hedersvåld, sexuellt våld är olika namn på mäns våld mot kvinnor och andra män. Vidare så är unga människor den grupp i samhället som är mest utsatt för våld. Både killar och tjejer. Våldet är en realitet som påverkar och styr barns och ungdomars liv – och som orsakar ökande psykisk ohälsa bland unga.
Så för att få i gång bra samtal om de här svåra och tunga ämnena, för att inge hopp, behöver man närma sig problemen på ett inspirerande och konstruktivt sätt.
Bjuda in till svåra ämnen
I Ungdomsstyrelsens publikation Prata bort mansvåld, som gavs ut i december 2010, presenteras en kartläggning av nästan 50 verksamheter som på olika sätt arbetar förebyggande kring frågan om unga män, manlighet och våld.
Precis som Machofabriken föredrar till exempel Friends, Rädda barnens killgrupper och Sharaf hjältar att öppna dialogen med positiva begrepp. I stället för våld och förtryck pratar man om mänskliga rättigheter, barnkonventionen, en jämlik och trygg miljö. Det är frågor som unga människor gärna pratar om. Sedan leder ofta barnen och ungdomarna själva in diskussionen på våld och kränkningar.
Ett annat ord som anses svårt är genus. Genus är vårt ”sociala kön”, en idé om att manligt och kvinnligt är något vi själva konstruerar. Och det vi bygger kan vi också bygga om, förändra, förbättra. Trots att genus kan verka teoretiskt och avskräckande, vore det vanskligt att undvika begreppet när sambandet mellan män och våld är så uppenbart.
Machofabriken arbetar utifrån ett uttalat genus- och normkritiskt perspektiv. Och man gör det på ett minst sagt kreativt och lekfullt sätt.
Livet i en låda
Ett nytt tankeexperiment. Tänk om du levde ditt liv i en låda. Det är en trygg och välbekant plats. Den ger dig status och makt. Vem som helst platsar nämligen inte i lådan. Men livet i lådan är inte särskilt rymligt och privilegierna har sitt pris – för det är lådans regler som bestämmer hur du ska leva ditt liv.
I Machofabriken används lådan, en kartong, som den enkla men suggestiva metaforen för mansnormen. I inledningsfilmen står en kille i bara kalsongerna vid ett löpande band. Ackompanjerad, eller snarare jagad, av musiken från ”I Bergakungens sal” tar han emot lådor som kommer åkande. Han synar etiketterna. Lådor med etiketter som ”Driftig”, ”Modig” och ”Kåt” placerar han i muren som han håller på att bygga runt omkring sig. Lådan med ”Fnittrig” slänger han bort. Till slut har han byggt klart, byggt in sig! Då spränger han muren och står sedan fri med en enda låda i handen – utan etikett.
Medvetenhet är första steget
I följande filmer figurerar sedan lådan som skydd, en urskiljningsfålla och ett maktinstrument. Till lådan kan man som kille ta sin tillflykt, vara med ”likasinnade”, slippa ansvar. I övningarna får ungdomarna sedan diskutera och känna på hur det är att befinna sig på olika sidor av lådväggen.
– Materialet är väldigt konstruktivt eftersom det bidrar till att formulera alternativa handlingsmönster. Hur skulle du tänka om du inte hade de här förutfattade meningarna? Machofabriken-materialet ställer frågor, men det ger inte alla svaren, förklarar Olga Persson.
Machofabriken bygger alltså inte bara på att känna igen normer och samhällsstrukturer. Empati och självkännedom är minst lika viktiga faktorer i det här långsiktiga förändringsarbetet.
Anna-Karin Nilsson, värdegrundspedagog på Tullbroskolan i Falkenberg, är en av dem som har testat materialet. Hon berättar hur en elev kom in i personalrummet och sa något typiskt macho. Sedan skrattade han och sa: ”Nä, nu står jag i lådan!” Det handlar naturligtvis inte om att tala om för killar att de gör rätt eller fel, men om en medvetenhet.
De som har testat Machofabriken har uppskattat materialet för att det har väckt stort engagemang. Ungdomarna har känt igen sig och haft livliga diskussioner. De har också fått nya sätt att se på saker. Machofabriken har varit en ögonöppnare för många – även för ledarna, de vuxna.
Det finns ett stort behov av trygga forum, där unga kan prata om problematiska, ofta självupplevda och känsliga frågor. Machofabriken är en verkstad där tjejer och killar inte bara kan undersöka könsroller och våld – utan också möjligheterna att förändra.
Text: Anna Majdalani
No comments:
Post a Comment