Tina, och Alexandra Mini - rösta för en resebyrå i år!

Tina Vestin på Blomgren Travel, Mimmi Tysk på Freys resebyrå eller Alexandra Tache på Ticket? De har alla chansen att bli Årets Resesäljare på Grand Travel Award. Rösta på din favorit på www.grandtravelaward!
För femte året har omröstningen bland alla Travel News läsare i gång för att utse Årets resesäljare. Bland de cirka 40 nominerade resesäljarna har Grand Travel Award-juryn plockat fram tre fantastiska kandidater: resebyråveteranen affärs- och privatresesäljaren Tina Vestin på Blomgren Travel i Stockholm, Ticket Privatresors unga stjärnskott i Sandviken, Alexandra Tache, eller kryssnings- och privatresespecialisten Mimmi Tysk på Freys resebyrå i Norrtälje

- Det har varit otroligt svårt att välja ut de nominerade, för vi har fått in så många bra motiveringar och det finns så många duktiga resesäljare runt om i landet, säger chefredaktör Katarina Myrberg på Travel News.
I år är samtliga tre nominerade resesäljare kvinnor.
- Majoriteten av Sveriges resesäljare är kvinnor och de bästa och mest spännande förslagen vi fick in var just dessa tre kvinnor. De representerar också olika segment och olika delar av landet, säger Katarina Myrberg.
På www.grandtravelaward.se  kan du läsa mer om de tre resesäljarna och rösta på din favorit! Omröstningen pågår i cirka en vecka.
Men som inspiration kommer här juryns motiveringar:
Alexandra Tache, 25 år, Ticket Privatresor i Sandviken:
Inget är omöjligt i Alexandras värld. En mycket duktig resesäljare som med energi och glädje ger fingertoppsservice i alla lägen. Hon tar egna initiativ och hjälper gärna kollegerna med energi och glädje, som en del av Tickets särskilda expertteam på flyg. Och mitt i allt är hon en av eldsjälarna som tar hand om kunderna på Facebook och twitter.
Mimmi Tysk, 35, Freys resebyrå i Norrtälje:
Mimmi lever, andas och älskar resor, hon ger alltid max och bästa personliga service. Kunder ringer från hela Sverige som nåtts av ryktet om hennes kunskap och förtroendeingivande sätt, och kanske bäst i Sverige på kryssningar. En passionerad säljare och som en leverantör säger: "Om alla resebyråer hade resesäljare som Mimmi skulle resebranschen gå mycket bättre".
Tina Vestin, 47, Blomgren Travel i Stockholm:
Tina är först på jobbet – och lämnar sist, alltid med glatt bemötande mot både kunder och kolleger. En mycket proffsig affärsresesäljare som  besitter en enorm destinationskunskap och som inte kan passera ett hotell ute på sina många resor över världen utan att inspektera det.  Hennes trogna kunder älskar den hjälp de får med sina resor varhelst i världen de befinner sig, närhelst på dygnet.

Facket rasar mot utnämningen av SAS Travel News

Travel News årliga gala Grand Travel Award har blivit hett stoff i både kvälls- och morgontidningarna efter att SAS vd Rickard Gustafson nominerats till Årets chef i resebranschen.

Transportarbetarförbundets ordförande Lars Lindgren skräder inte orden i sin kritik.
– Det är en spark i ansiktet på tusentals anställda som redan innan är förbannade över bolagets skandalartade bonusar, säger han till Transportarbetaren.
Motiveringen till nomineringen lyder: "SAS koncernchef hade modet att utmana alla inklusive fackföreningar för att rädda SAS - och räddade därmed majoriteten av arbetstillfällena samt produkten till de skandinaviska kunderna." Lindgren kallar motiveringen för "ett hån mot facket".
– Det är en otrolig nonchalans. I ett läge där SAS kräver försämringar av alla vanliga anställda, delar man ut 18 miljoner i extra bonusar till chefer! Att då hylla Rickard Gustafson som företagsledare är så bedrövligt att jag saknar ord, säger Lars Lindgren.
Juryarbetet har däremot varit klart sedan länge, innan SAS-bonusarna var kända.
– Juryn nominerade Rickard i december i efterdyningarna av SAS-krisen. Juryn var enig om att han skulle bli nominerad. Man tyckte att i den situation som uppstod, där hela SAS existens stod på spel, tog han ett ledarskap som var väldigt tufft, men att det ledde till att SAS kanske har en framtid, säger Katarina Myrberg, juryledamot och chefredaktör för tidningen Travel News till Expressen.
– De har reagerat på det här med att cheferna fick stora bonusar, men de uppgifterna blev kända först i januari, efter att han nominerats.
Övriga nominerade i kategorin Året chef är Christian Clemens, Nordenchef på Fritidsresor/TUI Travel och John Lundmark på Via Travel. Spänningen om vem som vinner utmärkelsen på Grand Travel Award den 13 februari har alltså nått en helt ny nivå.

Matisse målning stulen $ 1 miljon upptäcktes i Essex

A Henri Matisse painting that was stolen from a Swedish art gallery in 1987 has been found in Essex.
When an oil painting by Henri Matisse was stolen from Stockholm's Museum of Modern Art in the late-Eighties, it probably wasn't expected to turn up 26 years later in Essex.
However, Le Jardin, a piece worth $1million (£620,000) and painted in 1920, was offered to art dealer Charles Roberts just before Christmas by a Polish collector.
The work had been taken from the Swedish gallery in 1987 by a burglar with a sledgehammer who escaped before security arrived. Contemporary reports show that the theives had tried to sell back the painting, but the museum refused to pay and the piece's whereabouts were unknown for over two decades.
After being offered Le Jardin, Roberts searched the Art Loss Register, a database of lost and stolen work, for Matisse and began negotiating the painting's recovery.
According to Art Loss Register's executive director Christopher A. Marinello, Mr. Roberts is a fairly new art dealer, and was unfortunate to stumble across a stolen painting.
Marinello told the Independent, "We know that the piece made its way from Poland via a collector but do not believe that this collector or Mr Roberts had anything to do with its theft.
"Stolen artworks that are recognisable change hands often so there is no knowing where it has been in the intervening two decades," he added.
According to Marinello, the painting's long disappearance was partly due to it being too recognisable to be sold on the open market. He said the Museum was right to resist the theives' offers:
"I commend the Museum for not giving in to ransom demands a quarter century ago. Stolen artwork...will eventually resurface...it's just a matter of waiting it out."
Le Jardin is now secure in Art Loss Register's offices, ahead of its return to Stockholm's Museum of Modern Art.

Wanted "smuggling man vitlök" av brittiska polisen i Sverige

Two Britons are wanted in Sweden on suspicion of organising a multi-million pound, international garlic smuggling operation.
Prosecutors allege the pair, who have not been named, organised shipments of Chinese garlic to Norway to take advantage of its low customs duties and then smuggled it across the border into Sweden, thus avoiding EU import duties.
The garlic, worth an estimated £8 million in total, was then distributed across the European Union.
Thomas Ahlstrand, deputy chief prosecutor at Sweden's International Public Prosecutions Office, described the smuggling as an "extensive operation for big money" that ran for about two years, and that there were "lorry loads" of the vegetable involved.
"There were about 50 shipments involved amounting to around 1.2 million kilograms of garlic," Mr Ahlstrand told The Daily Telegraph.
"The two British subjects operated several companies in Europe, and they had one in Norway for the single purpose of smuggling garlic. The garlic was loaded onto commercial trucks and then driven into Sweden. The border is very open so it was easy to cross and once inside they could carry on to the cost." Although overshadowed by the drugs trade, garlic smuggling into the EU can prove to be a lucrative illicit business
The EU levies a 9.6 per-cent duty on imported garlic.
The garlic-smuggling Britons first came under investigation in 2010 after a 28-tonne, lorry load of garlic was seized at the Norwegian-Swedish border.

Människan fängelse i Sverige på en begäran cam våldtäkt i Filippinerna

A man will serve eight years behind bars after a Swedish court found him guilty of ordering the rape of Filipino children over the internet and then watching the assault via web-cam back home in Sweden.

The court in the southern town of Hassleholm also ordered the 52-year-old man to pay a total of £86,000 in compensation to be divided between his 11 child victims, who are aged between five and eleven. Prosecutors had asked for the maximum sentence of 14 years in jail.
The case had set legal history in Sweden given that the man was in a different country when his victims were attacked, and has given rise to the term "long-distance rape".
During the trial it was revealed that between 2008 and 2009 the man paid local women in the Philippines to find children and assault them on camera.
Some of them were even taken out of school to be attacked. It is believed the man, who has not been named for legal reasons, paid between £12-£36 per rape, and the money was used to provide food, clothes and school equipment for the children.
Police found screen shots of the attacks on the man's computer amongst 100 images of child pornography, and also evidence of "chats" in which he had directed the assaults.
The 52-year old protested his innocence throughout the trial, and claimed he was the victim of a conspiracy.
Liz Berglund, from Sweden's National Bureau of Investigation, said that although this was the first time a case like this had come to court the man was probably not the first to commit such a crime

En högteknologisk kista med högtalare som är anslutna till Internet gör det möjligt att uppdatera spellistor Living Dead

Music and video equipment store owner Fredrik Hjelmquist said his hi-fi coffin would entertain the dead and provide solace for grieving friends and relatives by making it possible for them to alter the deceased's playlist online.
"We don't know, right? But then people believe in different ways in different parts of the world," Mr Hjelmquist told Reuters when he was asked whether a belief in life after death was what would lead someone to buy his coffin.
"In Sweden perhaps we don't believe in it, but in many parts of the world people believe in a different way," he said.
He planned to be buried in such a coffin, he added, and would choose opera for his long sleep. He has not sold any of his coffins, but there have been many enquiries, he added.
The price tag is a hefty 199,000 Swedish crowns (£19,050).
"We've had an unbelievable amount of inquiries, not so much in Sweden, but many from the United States and Canada, also from Taiwan," he said.
"Ozzy Osbourne should buy one I think or Keith Richards. Somebody ought to do it because this is really rock n' roll I think...but at the same time beautiful," he said.
Source: Reuters

Golden Globes 2013: Summit utländska filmare

Swedish filmmaker Lasse Hallstrom talks movies with leading foreign directors ahead of The Golden Globes 2013 awards.

The makers of three Golden Globe- and Oscar-nominated foreign films shared the secrets of their craft - and admiration for one another - at the Hollywood Foreign Press Association's 10th annual Foreign Film Symposium.
Oscar-nominated Swedish filmmaker Lasse Hallstrom moderated the panel featuring "Kon-Tiki" directors Espen Sandberg and Joachim Roenning of Norway, "A Royal Affair" director Nikolaj Arcel of Denmark and Austrian director Michael Haneke, whose film "Amour" also earned Oscar nods for picture, director, actress and original screenplay this week.
"It's been a very good week," Haneke said through an interpreter before yesterday's symposium on the Los Angeles campus of Loyola Marymount University.
Hallstrom, whose film "Salmon Fishing in the Yemen" is up for best picture at the Golden Globes, asked his filmmaking colleagues detailed questions about their approach to the craft during the 75-minute symposium. Do you rehearse scenes? Do you use editing to alter performances? Do you keep the camera rolling between takes? Do you act out the scenes in your head before directing your actors?

Haneke said he rarely rehearses his actors and doesn't allow them to improvise. Through storyboarding, he knows exactly where the performers need to be in each scene. "Because I wrote it myself, I have to, in a way, act it out," he said. "Otherwise there would be nothing."
The other filmmakers said they also keep rehearsals to a minimum to preserve the spontaneity of the scenes. Asked which contemporary filmmakers they admire, the 40-year-old Arcel pointed to Haneke and said, "This guy."
Sandberg, 41, and Roenning, 40, also said they've been inspired bytheir colleagues on stage. "I'm sitting between Haneke and Hallstrom," Roenning said incredulously. Haneke refused to answer, because he said whomever he neglects to mention would be upset.

Tack, Burgoyne: Jag är en tjej Scandi nu och jag är så stolt

Brave TV heroines in The Killing and Borgen have killed off the old blonde stereotypes, says the half-Swedish Cristina Odone (or is that Kristinä Ødøne?)
Nina Selmer loves Birgitte Nyborg. For the blonde, green-eyed 19-year-old Norwegian, the fictional Danish prime minister at the centre of the TV show Borgen is more than a role model. Nina sees in Borgen nothing short of revenge: the revenge of the Scandi girl.
Together with The Killing, and Stieg Larsson’s Girl with a Dragon Tattoo trilogy, Borgen is part of an influx of Scandinavian gems that has captivated Britain. Television series, films, novels: we can’t seem to get enough of these brooding and compelling works. In particular, we cannot get enough of their women. From Lisbeth Salander through Sarah Lund to Birgitte Nyborg, these are strong, complex female characters shiny with intelligence and integrity, redolent of a darker appeal (literally – most of them are brunettes, rather than the archetypal blonde).
These are not the Scandi girls we thought we knew.
Last September, when Nina arrived, a bright-eyed and hopeful undergraduate, at St Andrews University, she discovered that she had a reputation. It wasn’t personal, she soon understood; no one knew anything about her love-life or her past. But she hailed from Scandinavia, and that sufficed to fulfil male undergraduates’ fantasies of pneumatic, loose-living blondes.
It was, if anything, worse when my Swedish mother arrived in Britain as an exchange student in the late 1950s. She blamed Summer with Monika, an early offering by the renowned film director Ingmar Bergman. The film – this year marks its 60th anniversary – focused on a summer romance between two young runaways. As well as glimpses of the Baltic Sea and rugged rocky beaches, Summer contained some long, unblinking shots of Monika (played by Harriet Andersson) topless. Today, they would strike audiences as sweetly innocent, the kind of “naturism” that is standard fare in a glossy magazine. But in the prudish post-war period, the images caused an uproar – in America, Summer with Monika was charged with violating standards of decency. Those shots of bare breasts introduced the stereotype of Scandinavian girls as sexually emancipated beauties always on the look out for the next adventure. My mother, who had had a sheltered upbringing, was horrified to learn that she was expected to play fast and loose with her Lutheran morals. All Scandinavian girls, she was assured, were insatiable.

The myth only grew with Federico Fellini’s 1960 movie, La Dolce Vita. In its most famous scene, Anita Ekberg splashed about in the Trevi Fountain, beneath the stony gaze of Neptune and the ardent eyes of Marcello Mastroianni. The luscious starlet fixed the image of the buxom blonde from Scandinavia, with few scruples or brain cells, in the minds of a generation.
The soft porn industry, ushered in with the founding of Playboy magazine in 1953, seized on that persona with gusto. Scandinavian models and actresses in various states of undress filled the pages of Hugh Hefner’s publication. (More than 50 years on, the No 1 and No 2 “hottest playmates of all time” are Ida Ljungqvisdt and Victoria Silvstedt; the former is half-Swedish, half-Tanzanian, the latter, 100 per cent Swedish.) Danish nurses and Swedish au pairs became stock characters in sexually explicit films, and a byword for foxy girls “gagging for it”.
The Scandinavian sex bomb’s reputation spread wide. In post-Franco Spain, as James Michener describes in his book Iberia, suecas (“Swedish women”) was a catch-all term applied to attractive women. A few years on, when Abba became an international sensation, its two female singers seemed determined to confirm the stereotypical Scandi girl: Agnetha Fältskog and Anni-Frid Lyngstad jiggled their assets in low-cut spangled tops as they crooned their kitschy love songs. Scandinavian tourist boards cashed in, advertising smiling, flaxen-haired girls as well as their green fjords or the blue waters of the Baltic Sea.
If only the British (and the American, and the Latin) male had done his homework, he would have realised that his bosomy blonde in pigtails was a Borat-style caricature. Nordic art has long portrayed Scandinavian women as clever, intense, and neurotic. Study Edvard Munch’s famous painting Vampire (1893), in which a man is locked in a fiend-like woman’s embrace, and glib notions of giggly girls with big breasts vanish. Their embrace is erotically-charged but deadly nonetheless: in this struggle between the sexes, woman is the undoubted victor.
Munch’s wicked femmes fatales echoed the plays of his compatriot, Henrik Ibsen, and Sweden’s August Strindberg. Ibsen’s A Doll’s House, which had its debut in 1879, is often hailed as one of the earliest clarion calls for women’s liberation; Nora develops from smiley wifey to wilful feminist. Strindberg’s most famous character, Miss Julie, is sexually voracious, clever, but ultimately vulnerable.
These 19th-century greats clearly influenced Ingmar Bergman. Some of the director’s best-known films, such as Persona and Cries and Whispers, focused on extraordinary female protagonists: intelligent, intuitive and tortured.
In his work, Bergman was drawing on a Nordic tradition, but also on contemporary life. Sweden’s socialists, who had come to power in 1932, burned with a passionate belief in equality – social, economic and, increasingly, sexual. In 1915, Sweden passed the Act on Celebration and Dissolution of Marriage that allowed married couples to opt for a no-fault, mutual agreement to divorce. In the family and matrimonial law of 1920, no differentiation was made between the rights of men and women, or husbands and wives.
The Swedes’ audacious social experiment dazzled the world, and their neighbours promptly introduced similar equality legislation. Today, Scandinavia boasts the highest proportion of working women in the world. Women earn about two-thirds of all degrees. In Sweden, standard parental leave runs at 480 days, and 60 of those days are reserved exclusively for dads. In 2012, the World Economic Forum cited the Nordic countries – Iceland, Finland, Norway, Sweden – as the most gender-equal in the world with Denmark ranking at number seven.
This new reality provides the backdrop of Borgen, The Killing and the Stieg Larsson novels. It explains, at least in part, the appeal of the Scandinavian exports. We watch, amazed, at how they do things differently there: female politicians don’t have to answer questions about their dress designer; police women don’t have to put up with innuendo from male colleagues. Men and women forge partnerships so equal that the Scandinavians divide up everything from housework to access to their children after a divorce. Let’s call it “going Scandi” instead.
In this wondrous world, women reach the top of their profession, whether it be politics, journalism, computer hacking or policing. Or, indeed, diplomacy: Nicola Clase, Her Excellency the Ambassador from Sweden to the Court of St James, is an attractive blonde fortysomething. She too has enjoyed the impact of Scandinavian hits: “The female characters that you see portrayed in today’s Nordic popular culture are generally a lot more intriguing and interesting than the stereotypes that you came across in the 1950s and 1960s,” she tells me. “I enjoy the increased interest in Sweden and get many interesting questions from British people who currently are quite addicted to Nordic TV series and literature.”
Even in Scandinavia, though, not everything is perfect. Boardrooms continue to be a male preserve – the proportion of female CEOs or non-executive directors is higher in America. Hardcore feminist campaigners have angered many with their calls to banish gender inequality: feminine and masculine pronouns are to make way for hen, a new gender-neutral pronoun. Shops are to phase out boys’ and girls’ sections. And parents are to regard children’s names as unisex.
But most of us feel ready to overlook these small flaws. Like Nina Selmer, I too love Birgitte Nyborg, Sarah Lund and even Lisbeth Salander. I used to worry that admitting I was half-Swedish would make people take me less seriously. Now thanks to this new breed of heroines, I feel able to out myself as a Scandi girl.

"Startad av misstag" renare svenska tåg kolliderade bygga

Swedish authorities have dropped an investigation against a woman who had been suspected of stealing a train that crashed into a residential building, saying she may have started the train by accident as she was cleaning it.

The four-car train rolled about a mile to the end station of the railway line on Tuesday, where it jumped off the tracks, careered for about 30 yards and crashed into a three-story building.
No one was hurt except the 20-year-old woman, who was trapped in the wreckage for two hours. She was rescued and airlifted to a hospital with serious, but not life-threatening injuries.
Prosecutor Par Andersson said she appeared to have put the train in motion through a series of "unfortunate circumstances," but is no longer suspected of a crime.
She had previously been charged with endangering public safety.
Managers from Stockholm Transport stressed that, despite the incident, it was almost impossible to steal a train and take it on an unauthorised journey.

Tåg kraschar svenska kvinnan efter att ha tagit den för en promenad

A Swedish cleaner stole a train and took it for a joyride before driving it into an apartment building.
Crash investigators were at first mystified as to how and why the local commuting train crashed through the buffers at a siding in the outskirts of Stockholm in the early hours of Tuesday morning before ploughing into one of the kitchens of the building where five residents were asleep.
It later turned out that a cleaner had managed to start the train, which was unoccupied at the time, and take it for a spin.

"It is absolutely incredible that this was not a really serious accident both for the woman on the train and for those in the building," said Ulf Lindgren, from the Stockholm police. "They were all very lucky."

Arriva, the railway company which owns the train, announced that it would try to establish just how the cleaner had managed to take the train.
"It was a cleaner who stole the train; somehow she managed to get into the cab and got the train moving," Tomas Hedenius, Arriva's communication's manager, told the Swedish newspaper Aftonbladet. "We are now investigating how this was possible."
Police have charged the cleaner with endangering public safety, but her motives for taking the train remain unclear.
Managers from Stockholm Transport stressed that, despite the incident, it was almost impossible to steal a train and take it on an unauthorised journey.

"Försökte driva sin dotter, 10 föräldrar

A couple living in Sweden have been charged with child abuse for trying to exorcise their daughter at age 10 because they thought she was a witch, a prosecutor said.

The couple, from the Democratic Republic of Congo, "think their daughter is a witch and reject the accusation" of abuse, Daniel Larson, a prosecutor in the western Swedish town of Boraas, said on Friday.
The indictment is based on three alleged acts of abuse committed between February 2007 and February 2008.
The girl, who claims she is not the couple's biological daughter though the parents say otherwise, was allegedly beaten unconscious and forced to drink a concoction made up of a cleaning product and her own urine, according to the charge sheet.
Social services removed the girl, born in 1997, from her parents' custody in 2008 and she has since been living with a foster family. The girl only recently opened up about the alleged abuse "once she felt safe," the prosecutor said.
She had been placed with the foster family because of various reports that she was not being treated well at home. Her school had among other things reported to social services that her parents treated her very differently from her brothers and sisters, for example sending her to school in dirty clothes everyday.

According to the online version of local daily Boraas Tidning, the parents had in 2008 applied for a social welfare cheque to be able to afford a trip to DR Congo to exorcise the girl. The aid was refused and she was shortly thereafter placed in foster care, though the alleged abuse was never investigated at the time.
The trial is due to start in the next few months.
Another similar case went to trial in Boraas last year. The accused, also from DR Congo, were acquitted, and the prosecutor has appealed the verdict.
Source: AFP

Mördande av kunder i en stormarknad

En 67-årig kvinna blev på tisdagen överfallen av en man i en fransk stormarknad. Mannen skar kvinnan i halsen och hon avled.

Överfallet inträffade i La Ricamarie, en liten stad nära Saint-Etienne, på förmiddagen.
Knivmannen var på kvällen ännu på fri fot. Vittnen har kunnat beskriva honom och han har fastnat på övervakningskamera, rapporterar TF1. Kniven har hittats på platsen.

Det har inte framgått om mannen och hans offer kände varandra.

TT-AFP

Flera miljoner möjliga brister förskingring

Mångmiljonsvindeln på en skola i Gävle var möjlig på grund av dåliga rutiner. ”Bristerna i internkontroll är graverande”, säger Erik Skoglund, som granskat fallet.

En 52-årig kvinna är försvunnen, häktad i sin frånvaro, misstänkt för att ha förskingrat 20,5 miljoner kronor. Enligt granskningen, gjord på kommunens uppdrag av revisionsbolaget Ernst & Young, har kvinnan kunnat göra 850 utbetalningar till elva konton hon haft tillgång till under 2009–2012.

Bristerna innebär att samma person vid manuella utbetalningar både kan lägga upp nya leverantörer i ekonomisystemet – och betala ut pengar till dem.

Budgetprocessen gör dessutom att det utrymme som en svindlare skapar ena året blir möjligt att utnyttja för samma sak året därpå.
Revisionsbolaget skriver också att kontrollerna i stort sett är lika dåliga på alla skolor och enheter inom förvaltningen.
På en fråga vid en presskonferens om det var det värsta han sett svarar Erik Skoglund att det på sätt och vis är det.
– Det största jag sett i offentlig sektor.
Enligt Carina Blank (S), kommunstyrelsens ordförande, ska den tillförordnade förvaltningschefen inom kort presentera en åtgärdsplan.
– Den ekonomiska kontrollen har varit väldigt dålig, medger hon.

TT

Ny Wolodarski i Dagens Nyheter redaktör

Peter Wolodarski föreslås bli ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens Nyheter. ”Jag kommer att kunna vara helhjärtat engagerad i tidningens publicistiska utveckling och redaktionens arbete”, säger han.

Gunilla Herlitz har varit chefredaktör och vd på DN sedan hösten 2009. Hon föreslås nu i stället koncentrera sig på sitt uppdrag som vd.
DN:s styrelse ska fatta beslut om förändringarna den 11 februari. Peter Wolodarski föreslås tillträda tjänsten den 1 mars

Peter Wolodarski, är född 1978 och har sedan 2009 varit chef för DN:s ledarredaktion. Han ser fram emot uppdraget.
– Jag tar mig an uppgiften med stor ödmjukhet och engagemang. Jag tycker att det ska bli väldigt roligt. Jag har läst DN sedan 10-årsåldern, då jag började med sportsidorna och Bobby Byströms krönikor. DN har varit mitt morgonsällskap sedan dess. Jag känner väldigt starkt för tidningen och den kvalitetsjournalistik som vi bedriver.
Blir det några förändringar?
– Det blir både små och stora förändringar. Små i meningen kontinutet. Jag har varit en del av Gunilla Herlitz redaktionsledning och vi har samarbetat väldigt nära. Hon har gjort mycket betydelsefulla förändringar av DN som har stärkt oss både publicistiskt och ekonomiskt. Det arbetet kommer jag fullfölja och vi kommer att fortsätta samarbeta väldigt nära. Jag kommer att fortsätta skriva söndagskrönikor i tidningen.
– Sedan blir det stora förändringar i meningen att medievärlden är i en sån omvälvning just nu och har varit under längre tid. Man känner förändringen starkt. Det ställer krav på oss att hela tiden utvecklas och förändras.
Gunilla Herlitz tillträder samtidigt som chef för Bonniers nya affärsområde News Sweden från och med den 1 mars 2013.
– I det nya affärsområdet kommer Bonniers fyra dagstidningar - DN, Expressen, Sydsvenskan och Dagens Industri att ingå, samt även tryckerikoncernen Bold och Bink. Gunilla Herlitz är sedan tidigare styrelseordförande i Dagens Industri, Sydsvenskan och Bold och tillträder som styrelseordförande för Expressen och Bink, säger Jonas Bonnier, vd för Bonnier AB i ett pressmeddelande.

Kristoffer Örstadius

Rädsla för exploatering på Skype

Tjuvlyssnar någon när du använder Skype? Tunga förkämpar för integritet och frihet på nätet i USA har i ett brev till ägaren Microsoft ställt frågan om amerikanska myndigheter kan avlyssna telefontjänsten.

För några år sedan sade företrädare för nättelefonibolaget Skype att tjänsten inte hade bakdörrar som kunde användas av tredje part, till exempel en myndighet, för avlyssning. Men sedan Skype köptes av Microsoft 2011 har osäkerheten ökat.

I ett öppet brev till Skype krävde nyligen bland andra organisationen Electronic Frontier Foundation och amerikanska Reportrar utan gränser att Microsoft ska redovisa säkerhetsläget. En sådan rapport lämnar till exempel Google och Twitter vartannat år.

– Många organisationer och nätaktivister har i flera år försökt få klara besked från Skype. Nu har vi gemensamt bestämt att det är dags att få ett rakt och transparent svar som alla användare skulle tjäna på. Inte minst de som befinner sig i farliga delar av världen, säger säkerhetsexperten Nadim Kobeissi, en av initiativtagarna till det öppna brevet, till nättidningen Digital Trends.
Det som framför allt oroar brevskrivarna är att amerikanska myndigheter, inte minst den federala polisen FBI, försöker utöka möjligheterna att avlyssna olika nättjänster.

TT

BMI nya rörliga gränser

Ett nytt sätt att beräkna BMI lanseras i Storbritannien av en professor i matematik. Frågan är om det löser något av problemen med det kontroversiella kroppsmasseindexet.

BMI är ett enkelt sätt att jämföra vikten mellan personer av olika längd. En svaghet med indexet som ofta uppmärksammas är att det inte gör skillnad mellan fett och muskler.
Den brittiske matematikern Nick Trefethen, professor i numerisk analys vid Oxfords universitet anser därför att formeln är bristfällig. Att människor ändå förlitar sig på BMI tror han beror på att det ser så precist ut, lite som Albert Einsteins berömda ekvation E=mc².

– Det är en ekvation inom fysiken och den är helt riktig. BMI ser ut som någonting liknande. Det tycks vara av samma sort, men återger inte en precis sanning om vår värld – det är en uppskattning av en mycket komplicerad verklighet, säger han till BBC.
Det vanliga sättet att räkna ut BMI ser ut så här: [vikten] dividerad med [längden gånger längden].
En person som väger 75 kilo och är 1,8 meter har alltså BMI: 75 / [1,8 x 1,8] ≈ 23.
Men enligt den nya ekvation som Nick Trefethen formulerat räknas BMI ut så här: [1,3 x vikten], dividerat med [längden upphöjt till 2,5]. En person som väger 75 kilo och är 1,8 meter får då ett BMI på ≈ 22,4.
Med Trefethens beräkningsvariant av BMI kommer en del personer som tidigare ansågs vara ”överviktiga” att vara ”normalviktiga”. Samtidigt kommer en del korta människor som med det gamla sättet att räkna var ”normalviktiga” att vara ”överviktiga”.
Tim Cole, professor i medicinsk statistik vid University College London (UCL), är inte övertygad om att Trefethens nya beräkningsmetod kommer att förändra någonting.
– Jag tror han är medveten om bristerna med BMI, men jag anser inte att hans index bidrar till att åtgärda dem, säger Tim Cole till BBC.
Att BMI betraktas som ett kontroversiellt mått beror delvis på att det delar in personer i olika viktkategorier. ”Underviktiga” är de med ett BMI under 18,5. ”Normalviktiga” är de med BMI på 18,5–24,9. ”Överviktiga” är de med med BMI 25–29,9 och fetma har de med BMI över 30. I en del länder har gränserna till och med flyttats för att bättre spegla befolkningen. I Indien till exempel anses den med BMI över 23 vara ”överviktig” och den med BMI över 25 anses ha fetma.

Man tror att arbetet till förmån för migreringen från försäljningen av uppehållsrätt

En 44-årig man anställd vid Migrationsverket och en 51-årig man, som tidigare har fått sparken från myndigheten, anhölls på tisdagsmorgonen misstänkta för att ha sålt falska uppehållstillstånd. De båda männen misstänks för grovt mutbrott.

– Vi misstänker att de har sålt falska bulgariska pass, och sedan registrerat uppehållsrätter till köparna, säger statsåklagare Nils-Eric Schultz, som leder förundersökningen.
Priset för de falska uppehållsrätterna, som beviljas EU-medborgare, uppges ha varit mellan 50.000 till 100.000 kronor.

– Vi misstänker även att männen har sålt falska arbetstillstånd, fortsätter Nils-Eric Schultz.
Under förundersökningen har polisen sammanlagt identifierat mellan tio och tolv köpare, huvudsakligen från Mellanöstern och afrikanska länder, identifierats. Sex av dessa är nu misstänkta för bruk av falsk urkund.
Den 51-årige misstänkte huvudmannen dömdes år 2010 för dataintrång sedan han gjort en ändring i ett avslutat ärende, och beviljat uppehållstillstånd för en person som tidigare hade fått avslag.
51-åringen gjorde ändringen i en arbetskamrats dator.
Domstolen ansåg att brottet var så grovt att mannen egentligen skulle ha dömts till fängelse. Tingsrätten valde dock ett mildare straff, villkorlig dom, med motiveringen att Migrationsverket gett 51-åringen sparken.
I domen från 2010 nämns den 44-årige man, som nu är den andre huvudmisstänkte.
Då, 2010, riktades dock inga misstankar mot 44-åringen i just det fallet.
Däremot har Migrationsverket tidigare haft misstankar mot 44-åringen på andra grunder. Redan 2008 var det en asylsökande som uppgav att 44-åringen erbjudit honom att köpa ett uppehållstillstånd för 50.000 kronor.
– Vi gjorde en anmälan till polisen, som dock lade ned ärendet i brist på ytterligare bevis, säger Migrationsverkets presschef, Fredrik Bengtsson.
Den 44-årige mannen är fortfarande anställd på Migrationsverket, men har varit tjänstledig de senaste åren.
Misstankarna i den nya härvan gäller brott som ska ha begåtts för ett par år sedan.
Migrationsverkets ska nu även göra en intern granskning.
– Det gäller framför allt hur detta ha kunnat ske, säger Fredrik Bengtsson.

Ann Persson

Hotade Pygmy elefanter förgiftning

På kort tid har tio pygméelefanter hittats döda i ett reservat på Borneo i Sydostasien. Myndigheterna på ön misstänker att de utrotningshotade elefanterna har blivit förgiftade.

Inom loppet av tre veckor har tio pygméelefanter hittats döda i Gunung Rara-reservatet på Borneo, rapporterar BBC. Elefanterna har hittats i närheten av varandra, och samtliga ska ha drabbats av inre blödningar.
– Det var en väldigt sorglig syn att se alla döda elefanter, särskilt att se en hona som hade en tre månader gammal unge. Elefantungen försökte väcka sin döda mor, säger reservatets veterinär Sen Nathan till BBC.

Myndigheterna på Borneo misstänker att elefanterna har förgiftats, och tror inte att det rör sig om tjuvjakt, då de hade kvar betarna och inga skottskador har hittats. Det är dock oklart om de har förgiftats med avsikt.
– Om det nu är så att de här stackars elefanterna uppsåtligen har förgiftats så kommer jag personligen se till att de skyldiga ställs inför rätta och får sona för sina brott, säger miljöministern Masidi Manjun.

Pygméelefanter finns bara på Borneo och Sumatra, och är klassade som utrotningshotade av Världsnaturfonden. Pygméelefanterna hotas av bland annat skogsavverkning och tjuvjakt, och WWF uppskattar att det finns färre än 1 500 pygméelefanter i det vilda

Engelska tabloid hånade Zlatan

Den engelska tabloiden The Sun passar på att skoja om Zlatan Ibrahimovics defensiva brister efter att han åkt på en tunnel i franska ligan. "Ibra-ha-ha" lyder rubriken.

Engelska medier har haft svårt att uppskatta Zlatan Ibrahimovic. Den svenska landslagskaptenens fyra mål mot England i november gav dock idel beröm, men på tisdagseftermiddagen passar The Sun på att ha skoj på svenskens bekostnad.
Det var i söndagens match för Paris Saint-Germain som Ibrahimovic tunnlades av Aurelien Chedjou, mittback i motståndarlaget Lille. The Sun har också lagt upp en video på incidenten och skriver att ”han kan fortfarande förbättra sina defensiva kvaliteter".

Tidningen gillar dock att Ibrahimovic spricker upp i ett leende efter tunneln. Vad de däremot inte nämner är att Chedjou, som tunnlade Zlatan, också bidrog med det självmål som vann matchen åt Zlatans lag.

DN

Balotelli klar för Milan

Den kontroversielle fotbollsanfallaren Mario Balotelli, 22, flyttar hem till Italien. Engelska mästarlaget Manchester City har gått med på att sälja Balotelli till Milan. Enligt uppgift hamnar övergångssumman på 20 miljoner euro, motsvarande cirka 173 miljoner kronor.

Milans egna tv-kanal gick ut med nyheten som senare bekräftades av Milans klubbdirektör Umberto Gandini på twitter:
”Överenskommelse om övergång för Balotelli signerad med Manchester City. Läkarundersökning i morgon i Milano, sedan signering av de personliga villkoren till 2017”.

Balotelli, 22, har spelat för Manchester City sedan 2010 dit han kom från Milans ärkerival Inter. Nu återvänder Balotelli för att försöka få ordning på karriären. Han har bara gjort ett mål på 14 matcher i Premier League den här säsongen.

TT-AFP

Tiotals "avrättades" i den syriska floden

Aleppo i Syrien är fångat i krigets mitt och varningar om en ny massaker i den redan svårt sargade staden hörs på nytt. I floden Quwayq har dussintals hittats mördade, bland dem ungdomar.
Täckta av lera och blod ligger liken på rad längs floden Quwayq strand i Bustan al-Qasr i Aleppo. Dödade under till synes avrättningsliknande former med bakbundna armar vittnar kropparna, enligt oppositionella aktivister som publicerat filmer från platsen, om ännu en massaker i Syriens brutala inbördeskrig.
En del av de döda tycks vara ungdomar, klädda i gympaskor och jeans.

.– Det är inte första gången vi hittar avrättade människors kroppar, men så här många? Aldrig, säger en rebell från Fria syriska armén till nyhetsbyrån AFP:s korrespondent på plats.
I sina armar håller rebellen kroppen av en drygt tolvårig pojke som skjutits i nacken.
Totalt har minst 80 lik hämtats ur det gyttjiga vattnet, enligt uppgift till TT från oppositionella i Lokala samordningskommittéerna (LCC). Tidigare sade sig rebeller ha hittat minst 68 döda men siffran väntades då stiga.
Flera filmklipp visar desperata anhörigas sökande bland ljusblå liksäckar som låg uppradade på marken.
En myndighetskälla anklagar ”terrorister”, vilket i regel avser rebeller, för att ligga bakom morden.
– Ett antal av offren hade kidnappats av väpnade terroristgrupper, säger källan till AFP.
TT kan inte oberoende bekräfta uppgifter om dödstal eller skuld, men FN har tidigare riktat misstankar om krigsbrott mot båda sidor i konflikten.
Samtidigt rasade under dagen hårda strider på flera ställen, enligt aktivister och den statliga nyhetsbyrån Sana.
FN meddelade att mer än 700 000 människor har flytt Syrien till grannländerna och USA:s president Barack Obama utlovade i ett tal nästan en miljard kronor i ytterligare stöd till syriska flyktingar.

Reinfeldt: Defense är ett speciellt intresse

Försvaret är ett särintresse, sade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) när han för första gången kommenterade de senaste veckornas försvarsdebatt. Statsministern kallade debatten märklig och sade att det inte finns något militärt hot mot Sverige i dag som motiverar ett territoriellt täckande försvar.

ÖB Sverker Göransson har berättat att hemliga spel visar att Sverige kan försvara sig upp till en vecka mot ett begränsat militärt angrepp i ett område. Försvarsmakten har senare berättat att det bara finns försvarsplanering för fem områden i Sverige, och att huvuddelen av landets yta ligger utanför.
Det har lett till att försvarspolitiker i S, KD,C och FP talat om behov av höjda försvarsutgifter. De tre Allianspartierna har också begärt en Natoutredning.

.Statsministern besökte i förmiddags riksdagsjournalisterna och kommenterade för första gången debatten. Han sade att han inte kan se att någon i dagsläget skulle vilja rikta ett isolerat militärt angrepp mot Sverige.
– Därför har vi inte ett territoriellt täckande försvar, sade han och beskrev de stora försvarsreformerna bort från ett invasionsförsvar till ett mindre och mer snabbfotat insatsförsvar.
Statsministern pekade på att det finns politiker som gått ut och talat om högre försvarsanslag – utan att deras partier har lagt några sådana förslag i regeringen eller i riksdagen.
Han avslöjade att inget Alliansparti haft en avvikande uppfattning om försvarsanslagen i regeringen. Fredrik Reinfeldt lade till att inget parti i riksdagen heller har föreslagit högre försvarsanslag, bortsett från SD som enligt statsministern inte har någon trovärdig finansiering.
– Det finns inget stöd för de uppfattningar som uttrycks i medierna och då blir den här debatten väldigt märklig, sade han.
Fredrik Reinfeldt förklarade ÖB:s uttalanden om Sveriges försvarsförmåga med att ÖB är orolig för sin myndighets ekonomi på några års sikt. Statsministern kallade försvaret för ett särintresse.
– Det finns en lång rads myndighetschefer som berättar vad just deras verksamhet kan göra. I den politiska rollen, i en regeringsmakt, handlar det om att väga av olika intressen mot varandra. Det en vill ha påverkar också någon annan. Därför måste den som säger mer försvarsanslag väga det mot: ska det vara mindre skola? Ska det vara mindre till sjukvården?
Fredrik Reinfeldt sade att det nästan inte finns någon politisk fråga där riksdagens partier är så överens.
– Riksdagens partier är oerhört samlade, nästan unikt för svensk politik, om vilka nivåer vi ska ha för försvarsekonomin. De har inga avvikande uppfattningar, förutom att ett par rödgröna partier har förslag på nedskärningar. Annars är vi väldigt samlade kring att det här är ungefär rätt nivå på försvarsanslagen.
Ewa Stenberg

Qatar köpte 2022 VM: revision

Den franska tidningen France Football presenterar på tisdagen ett 15 sidor långt reportage som de kallar “Qatargate”. Enligt undersökningen ska mutor och andra former av korruption ha använts för att förmå Fifas delegater att rösta på det lilla emiratet som värld för jättemästerskapet.


Den amerikanska sajten Soccer America har tagit del av undersökningen, och skriver om de många komprometterande uppgifterna. Bland annat påstås att:
• Vissa afrikanska Fifa-delegater fick 1,5 miljon dollar var för sina röster.

.• Frankrikes dåvarande president Nicolas Sarkozy övertalade landsmannen och Uefa-presidenten Michel Platini att röst på Qatar “av geopolitiska skäl”.
• Qatar erbjöd miljontals dollar till Argentina, till stöd för landets fotboll.
Förre Fifa-direktören Guido Tognoni säger till France Football att det är på det sättet som Fifa arbetar sedan flera decennier tillbaka. Tognoni kallar systemet för “petit mafia”.
Enligt Soccer America är det dock ingen av de som intervjuats av France Football som tycker att man ska beröva Qatar värdskapet för VM 2022 till följd av uppgifterna.
I omröstningen var det USA som besegrades av Qatar. De närmaste VM-turneringarna kommer att avgöras i Brasilien (2014) och Ryssland (2018). Och så Qatar 2022 alltså.
I samband med att den svenska landslagstruppen mot Argentina presenterades på tisdagen fick förbundskapten Erik Hamrén frågan om han tycker att France Footballs uppgifter borde utredas.
– Oj, det har jag har inte ens funderat på. Men det är väl alltid bra att sanningen kommer fram, sade Hamrén som också sade att han blev lite förvånad över att Qatar fick VM 2022.
– Jag kanske är väldigt tråkig, men jag bryr mig inte så mycket om det. Saker jag inte kan påverka tänker jag inte så mycket på. Men visst, kanske var jag lite förvånad, men det var mest storleken på landet, att få till en så stor turnering på så liten yta. Och klimatet, värmen, det var också lite överraskande.

DN

Resor rekryterar fly Äventyrsresors VD

Nyligen blev det klart att Johan Rejhagen lämnar Escape Travel Sweden, som ägs av flygmiljardären Per G Braathen. Nu är Rejhagens efterträdare klar.
Peter Sund har lett resekoncernen Vastranas nischarrangörer Äventyrsresor, Favorit-, Tema- och Kulturresor och ABC Tours de senaste sex åren. Innan dess arbetade Sund i MyTravel Northern Europe ( idag Thomas Cook) med utvecklingen av dess nordiska webbsatsning.
-          Peter har  stor erfarenhet av att leda verksamheter som liknar våra verksamheter i Braathens Travel Group. Han är duktig när det gäller att utnyttja webben i marknadsföring och vid försäljning av resor och har erfarenhet att jobba nordiskt över landsgränserna, säger Gunnar Grosvold, styrelseordförande i Braathens Travel Group.

6 heta trender i 2013

Digital detox, Burmaboom och norrsken. Läs om vilka heta trender TN hittade på årets WTM i London.

World Travel Market i London fortsätter trots eurokris och global lågkonjunktur att vara en attraktiv tummelplats för rese- och turistföretag från hela världen. Travel News rusade fram mellan enorma montrar från Mellanöstern, Sydamerika och Indien och lyckades jaga rätt på de hetaste trenderna.

1. Livet efter London-OS
London och Storbritannien har börjat återhämta sig efter OS-febern. Den första efter-OS-debriefingen för turistnäringen hölls på WTM och de första siffrorna visar att Londonhotellens beläggning steg med 5 procentenheter till 88,5 procent under OS-veckorna och att hotellpriserna ökade med 86 procent. OS-turisterna shoppade loss både runt Oxford Street och i West End, där kreditkortsinköpen ökade med 5–10 procent, medan musérna, teatrarna och andra attraktioner, som Madame Tussauds, var förlorare med upp till 40 procent färre besökare. Frågan är nu om Storbritannien kan undvika OS-baksmällan som drabbat tidigare OS-länder som Australien och Kina och inte tappa utländska turister. En undersökning bland brittiska incomingaktörer visar att bara 4 procent ser en avsevärt högre bokningsingång för nästa år, medan 44 procent bara ser en något högre. De brittiska turistorganisationerna sätter sitt hopp till den stora globala reklamkampanj under temat Britain is great som dragits i gång för att profitera på den monumentala medie-uppmärksamhet som landet fick under OS. Kritiker saknas dock inte. Tom Jenkins, chef för organisationen för inkommande turism är inte imponerad: "Megaevent passar inte för turismen."


2. Digital detox för överuppkopplade resenärer
Samtidigt som turister söker ständig uppkoppling – må så vara 10 000 meter upp i luften eller på charterresorten i Asien – låter inte motreaktionen vänta på sig. Digital detox är räddningen för dem som vill slippa ständiga pling och uppdateringar från sina smarta telefoner, surfplattor och datorer för en weekend eller så. Både i USA, Kanada och Storbritannien erbjuder därför hotell teknikfria rum och "nedkopplade" semesterpaket. Hotel Monaco i Chicago erbjuder en "stillsamhetssvit" och i British Columbia, Kanada, blir gäster som lyckas separera sig från sina mobila enheter belönade med örtoljemassage och ridturer på hästryggen. Men trendspanarna på Euromonitor menar att framgång för digital detox bygger på att hotellen erbjuder en helhetsupplevelse och inte bara struntar i teknikutveckling. För enligt Google lämnar 80 procent av USA:s smartphoneanvändare aldrig hemmet utan sin digitala älsklingsenhet.

3. Burmaboom världen över
Burmas monter på WTM var beskedlig, för turismen i landet är fortfarande i sin linda. Men WTM Global Trend Report visar att intresset för landet boomar i takt med att den demokratiska utvecklingen tar sina första stapplande steg. Flera nya hotellzoner i olika delar av landet planeras och Euromonitor International spår att exempelvis antalet amerikanska resenärer kommer att öka med över 70 procent de närmaste fyra åren sedan de båda ländernas diplomatiska förbindelser återupprättats. Burmaresandet är samtidigt en del av en större trend, åtminstone i USA, där landet som tidigare varit förbjudet att besöka för amerikaner öppnas upp. Ett exempel är president Obamas beslut förra året att lätta på reserestriktionerna till Kuba, som gör att amerikaner kan göra religiösa, akademiska och andra icke-offentliga resor till det kontroversiella öriket.


4. Shop until you drop
Resa = shopping. Det är A och O för de europeiska storstäder och reseföretag som vill locka till sig den snabbt växande och välbärgade medelklassen från BRIC-länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. De ser Europaresan som en enda stor shoppingrunda, där de hittar större utbud av sina favoritdesignmärken än i hemlandet – och dessutom billigare. European Travel Commission beräknar att kinesiska besökare i Europa lägger en tredjedel av sin semesterbudget på shopping. Paris är den största shoppingstaden för BRIC-turisterna följt av London, Frankfurt, Milano och Madrid – och för att ta del av innehållet i deras välfyllda plånböcker anställer de stora varuhusen och shoppingcentren personal som talar deras språk och tillåter inhemska kreditkort. Förutseende designbutiker samarbetar också med researrangörer för att bli inkluderade i deras organiserade rundturer. Kineser reser alltid i grupp och exempelvis 95 procent av alla kinesiska besökare i Louis Vuittons Parisbutiker är del av rundresegrupper.


5. USA:s tuppkam växer igen
USA:s självförtroende som turistnation växer igen – delvis tack vare det unika beslutet att inrätta en nationell turistorganisation, Brand USA. Och förstås en förmånlig valutakurs för många turister, inklusive skandinaver. På WTM var utställarna fler och montern större än på flera år. Inte ens orkanen Sandys härjningar på östkusten kunde sänka humöret. "New York är alltid öppet för business", som Geraldine Traino, marknadschef på "svenskhotellet" Hotel Beacon på Upper West Side på Manhattan uttryckte saken. Brand USA, som nu ansvarar för den globala marknadsföringen av USA som turistland, gjorde sin debut på WTM 2011 och flög i år in nye vd:n Chris Thompson, som tidigare jobbat 15 år på Visit Florida, till London. Men även TUR i Göteborg finns med i Brand USA/Discover Americas mässlista för nästa år – inte så konstigt med tanke på att USA-resandet från Sverige och Skandinavien slog nya rekord förra året.

6. Brittisk norrskensyra
Norrsken – eller Aurora Borealis som det latinska namnet lyder – har aldrig varit hetare och påstås nu stå högt på britters lista över "saker man måste uppleva innan man dör". Detta försökte svenska turistföretag på WTM 2012 att dra nytta av. Mer än hälften av utställarna på den 48 kvadratmeter stora Sverigemontern kom från Lappland. Bland dessa fanns Lapland Resorts (skidanläggningarna Björkliden och Riksgränsen) som marknadsför unika norrskensflygningar för utländska turister, där även ett besök på rymdforskningsstationen Spaceport Sweden ingår. Och det gäller att smida medan järnet är varmt. Den här vintern kommer att bli en ovanligt norrskenssäker vinter, där det magnifika ljusfenomenet kommer att pryda Lapplandshimlen varje natt. De lappländska turistbolagen kan också glädja sig åt att det finns goda möjligheter att det blir fler brittiska charterflyg till Kiruna i vinter.

Mass resa i gamla stan

I ett 1600-talshus har it-entreprenören Markus Alderbäck samlat ett gäng reseföretag som brinner för nätet. Ett branschkluster där affärsnytta blandas med sociala nätverk. Enda förbudet är klagolappar i köket.

Ekvatorn Initiative

Ge tjuvskyttarna jobb, så slutar de döda utrotningshotade djur. Det blev lösningen för nationalparken Kahuzi-Biega i Kongo, där ett träningsprogram

Ge tjuvskyttarna jobb, så slutar de döda utrotningshotade djur. Det blev lösningen för nationalparken Kahuzi-Biega i Kongo, där ett träningsprogram för att bli träsnidare fick tjuvskyttarna att överge jakten på gorillor. Runt om i världen finns goda exempel på hur den biologiska mångfalden kan säkras samtidigt som människor hjälps ur fattigdom. Det är Equator Initiatives uppgift att finna dem och sprida deras erfarenheter.
I nationalparken Kahuzi-Biega i Kongo lever den utrotningshotade östra låglandsgorillan. När parken skapades, tvingades ursprungsbefolkningen att flytta utanför parkgränserna. De var beroende av parkens naturresurser för att få mat och bränsle, och tjuvjakt på gorillor och andra djur som sedan såldes var stundtals deras enda möjlighet till försörjning. Befolkningen använder uttrycket: ”Hungriga magar har inga öron”.
“Equator Initiative arbetar istället utifrån idén att det går lättare att kopiera erfarenheter om människor från olika samhällen lär direkt av varandra, i stället för att FN-tjänstemän talar om vilka metoder som är att föredra. Därför finns så kallade Dialogue Spaces.
Pole Pole Foundation har sedan 1992 utbildat 47 tidigare tjuvjägare, både män och kvinnor, till träsnidare. Pole Pole, som betyder ”sakta och säkert” på Swahili, hjälper ursprungsbefolkningen till arbete inom krukmakeri, läderfärgning och sömnad, och sponsrar miljöutbildning. Trädplantering ger material till skulpturer, bränsle och byggmaterial, vilket ökar försörjningssäkerheten. Tillsammans med andra organisationer, bland andra Canadian Ape Alliance, får konstnärerna tillgång till en internationell marknad för sina skulpturer. Eftersom inkomsterna ökar, tilltar befolkningens hälsa och barnen går oftare till skolan. Och populationen av gorillor ökar.
År 2006 fick Pole Pole Equator Initiatives pris, som instiftats för att belysa ledande gräsrotsorganisationers arbete med att minska fattigdom genom skydd och hållbar användning av den biologiska mångfalden. Genom priset vill FN:s utvecklingsprogram, UNDP, som står för programmet Equator Initiative, uppmärksamma goda exempel internationellt och sprida erfarenheterna.
– Oftast ser vi det omvända, att man från central nivå vill få medborgarna att anpassa sig till vissa arbetsmetoder. Vi gör tvärtom, säger Joseph Corcoran, forskningsanalytiker på Equator Initiative på telefon från New York.
Ekvatorn och dess mångfald
Tre fjärdedelar av de mest ekonomiskt utsatta människorna i världen lever på landsbygden och i bältet kring ekvatorn. De är ofta direkt beroende av rätten till uthålliga och friska ekosystem och en biologisk mångfald för sin försörjning. I utvecklingsländerna lever befolkningen till stor del på de naturtillgångar de kan samla in, eller odla och sälja. Om efterfrågan på en gröda viker eller skörden slår fel kan bönderna inte försörja sina barn. Utarmas bestånden av fisk, slår det direkt mot försäljningsinkomsterna för fiskebefolkningen. Med hunger i magen tar man det som finns.
Paradoxalt finns samtidigt planetens rikaste mångfald kring ekvatorn. Men den är starkt hotad genom skövling av mangrove- och regnskog, uppodling av savanner och våtmarker och utfiskning. Här finns 21 av världens 34 så kallade ”hotspots”, områden med stor mångfald, speciellt höga antal endemiska arter, dvs. arter som bara finns i dessa områden, ingen annanstans. Hotspotområdena täcker bara 2,3 procent av jordens landyta, men hyser över 50 procent av jordens endemiska arter av växter och 42 procent av de landlevande ryggradsdjuren. En hotspot står också för att områdena är extremt hotade och redan har förlorat över 70 procent av sin ursprungliga naturliga vegetation.
Equator Initiative startade efter Världskongressen om hållbar utveckling 2002, då ledande personer inom UNDP ville införliva biologisk mångfald i arbetet för utvecklings- och fattigdomsminskning. Länderrepresentanter fick i uppdrag att sammanställa medlemsländernas nationella program för att sedan kunna utvärdera dessa och sprida erfarenheterna.
– Men de fann inga fungerande program. Istället fick vi svar från praktiker ute på fältet om att lokala organisationer och urbefolkningar hade modeller där fattigdom bekämpades, samtidigt som mångfalden värnades, säger Joseph Corcoran.
Med prispengar från UNDP försökte man då skapa incitament för organisationer att sprida kunskap om sina metoder. Hittills har 103 pristagare fått 5000 dollar vardera. Priset delas ut till 25 pristagare vartannat år och fem organisationer uppmärksammas extra och får ytterligare 15000 dollar,
– Priset går inte alltid till organisationer som räddar spektakulära arter som gorillor. Det tilldelas oftare organisationer som har ökat befolkningens inkomster genom att skydda musselbankar, fått bönder att odla en större variation av traditionella grödor i stället för enstaka växter eller hittat förvaltningsmetoder för kollektiva varor som korallrev eller fiskeområden, med mera. Det är svårt att hitta gemensamma nämnare bland pristagarnas goda exempel. Ett starkt ledarskap har varit väsentligt, säger Corcoran och pekar på att det också behöver finnas ett gemensamt sammanhang med gemensamma mål:
–  Sådant är svårt att kopiera. Du kan säga åt folk att börja lita på varandra för att de klarar det på andra ställen, förklarar han.
Equator Initiative arbetar istället utifrån idén att det går lättare att kopiera erfarenheter om människor från olika samhällen lär direkt av varandra, i stället för att FN-tjänstemän talar om vilka metoder som är att föredra. Därför finns så kallade Dialogue Spaces.
Dialogforum = erfarenhetsutbyte
Förutom prispengar, hjälp med posters, fotopresentationer på nätet och databasinformation, får de 25 vinnarorganisationerna finansiering för att skicka ett par representanter till en stor världskongress som tar upp frågor om biologisk mångfald och fattigdomsbekämpning, ofta ett partsmöte inom Konventionen för biologisk mångfald. Där samlas beslutsfattare från hela världen för att diskutera målsättningar och regler. Representanterna arrangerar tillsammans en plattform för diskussion, Dialogue Space eller dialogforum, där de kan byta erfarenheter och bjuda in beslutsfattare till olika evenemang för att få kontakt.
Equator Initiative försöker underlätta för grupperna att fånga beslutsfattarnas intresse och hjälpa till att skapa dialog. De kan presentera pristagarna och deras arbete för ministrar i respektive länder och anordna paneldebatter om särskilda teman. Till dem bjuder de in högt uppsatta personer bland Equator Initiative partners, såsom representanter för regeringar, ideella organisationer, företag och universitet. Man skriver också gemensamma deklarationer, med mera. Några goda exempel på resultat från sådana möten finns. Vid partsmötet i Bonn blev vinnarorganisationer från Filippinerna och Senegal, inbjudna att bli medlemmar av de officiella delegationerna för sina respektive länder. En zimbabwisk representant blev vald till teknisk rådgivare i en arbetsgrupp inom konventionen.
Under konventen, som ofta varar ett par veckor, erbjuds också utbildning.
– Grupperna har ofta bristande kunskaper i finansiell förvaltning, hur de ska sprida erfarenheterna och utveckla marknaderna för sina produkter och vi hjälper dem att komplettera sin styrka med detta, säger Corcoran.
Dialogforumen är enstaka tillfällen för organisationerna att synas och träffas, vilket kritiserats av vinnargrupper som ansåg att det saknades långsiktiga möjligheter till erfarenhetsutbyte. På gång är därför sedan 2005 en ”Community Knowledge Service”. Från regionala baser på de olika kontinenterna ska koordinatorer samla kunskap om olika hållbara initiativ och sammanföra dessa med samhällen som behöver kunskap och hjälp att starta goda projekt.
Corcoran tar ett ofta använt exempel från en av de grupper som redan påbörjat spridningen av erfarenheter: Talamanka i Costa Rica, där befolkningen i en by grävde upp ägg från hotade havsköldpaddor ur sanden och sålde. Ett nätverk av organisationer diskuterade fram en lösning där äggen fridlystes och befolkningen investerade i en verksamhet för ekoturism som idag ger betydligt högre inkomster än försäljningen av ägg. Det tog sju år av diskussioner och arbete innan projektet var i hamn, men det tog endast 1,5 år att diskutera fram en liknande lösning i en annan by längs kusten, tack vare erfarenhetsutbytet. Nätverket fick priset 2002.
Fem år har gått sedan de första diskussionerna om Community Knowledge Service och ännu är inte allt på plats. Men Corcoran tycker inte att man går byråkratiskt eller långsamt tillväga:
– Det här är gräsrotsprojekt och idén är att det är den lokala nivån som ska driva frågorna. Vi måste respektera detta, få alla grupper involverade och lyssna till deras åsikter.
Det är ett förpliktigande gentemot en process med lokalt deltagande. Han tycker däremot att konceptet kan vara svårt att sälja in till finansiärer, som inte på pappret direkt kan se fördelarna med att det är det personliga erfarenhetsutbytet som leder till framgång. Men själv är han övertygad om effektiviteten i det lokala erfarenhetsutbytet.
De regionala knutpunkterna kommer heller inte att bli dyra, menar Corcoran  och syftar på att Dialogforumen sägs ha relativt höga kostnader för bland annat flyg. Men han säger att forumen är nödvändiga.
– Biodiversitet handlar om ekosystem och natur som inte stoppar vid nationella gränser. Förluster av arter är ett internationellt problem som måste hanteras. Om inte FN engagerar sig, vilka ska göra det då? undrar han och svarar själv att UNDP:s satsningar är viktiga eftersom organisationen har mandat att arbeta med nationella regeringar, medan Equator Initiative har mandat att sprida erfarenheter av goda exempel från lokal till nationell nivå och till internationell uppläggning av politik. Mandat de har fått av FN:s medlemsländer.
– Arbetet skulle vara omöjligt utan denna länk och utan FN:s räckvidd.
En fara med bistånd är att det sker på givarnas villkor. Finns det risk för att vinnarprojekten är sådana som vi i den industrialiserade världen automatiskt ser som lösningar, när det egentligen är andra lokala initiativ som vore att föredra ur lokalt perspektiv? Joseph Corcoran tror inte att den risken finns. Tvärtom, säger han:
– Det finns många kreativa grupper som vi inte har en aning om och som inte kommer till vår kännedom. Men de lokala organisationernas representanter har ofta stor kunskap om andra gruppers arbete och genom de regionala kunskapsnätverken kommer såväl vi på FN som lokala samhällen att få ta del av deras erfarenheter.
Text: Annika Olofsdotter
Fakta
Varje år tar Equator Initiative ut 25 pristagare. Här är två av 2008 års vinnare.
Organisationen Poloprobio i Brasilien har bland annat utvecklat en teknologi för tillverkning av naturligt latex, som kombinerar traditionell teknik med vetenskap, och anpassat den så att den kan användas i skogsmiljö. Risken för att den tropiska skogen ska avverkas har minskat genom att befolkningen ser alternativ till timmerproduktion eller nedhuggning och bränning för att bereda jordbruksmark. Nu producerar man hantverk, packmaterial, gummilaminat och mattor, inkomsterna har ökat och arbetstillfällena har blivit fler. Tekniken har kopierats av andra samhällen.
Den indonesiska organisationen The Indonesian Community-based Marine Management Foundation (PLKL) lär ut samarbetssystem och ekologi i lokala samhällen, för att de ska uppnå ett mer ekologiskt hållbart fiske. Överfiske, användning av sprängmedel och utsläpp av föroreningar har lett till markanta minskningar av mängden fisk och arter. Man använder sig av ett traditionellt förvaltningssystem, där samhället kan reglera vissa zoner strängare än andra för att gynna särskilda arter eller ekosystem.
Resultat visar att marina nyckelarter har ökat, och arter som varit borta i flera år har återvänt. Mängden arter utanför de områden som regleras har också stigit. Av 20 lokala samhällen som ingått i arbetet har 10 hittills fått ökade inkomster genom de höjda fiskebestånden. Organisationen koordinerar ett nätverk för att kunna kopiera goda exempel och dela erfarenheter.

Nicolas Joly - livet på jorden är en gåva

Leva i symbios med naturen. Det är vad Nicolas Joly, en av världens främsta biodynamiska vinodlare, vill göra. Detta är berättelsen om hans resa från finansrummen till att leva med naturen.
Nicolas Joly är en av världens främsta biodynamiska vinodlare. Under 30 år han har utforskat biodynamin, skrivit böcker i ämnet och åkt över hela världen för att sprida sitt budskap. Good news magazine träffade honom i hans hem på Château de la Roche aux Moines, platsen från vilken energin utgår.
Vi har tur med vädret, solen skiner över fälten med vinrankor, cypresser, kor och framför allt Loirefloden, Frankrikes längsta flod, som skär genom landet och skapar ett av världens mest intressanta vindistrikt. Loire är omtalat för sin kisel och kalkhaltiga jord, eller terroir som det heter på vinspråk, och för den stora variationen av druvor så som Muscadet, Chenin Blanc, Sauvignon Blanc, Chardonnay för att nämna de vanligaste vita. Av de blå finns bland annat Cabernet Franc, Gamay och Grolleau. Det är också i Loire mest saker händer när det gäller biodynamiskt vin. Mycket tack vare Nicolas Joly som under 30 års ihärdigt arbete har gjort sitt Château de la Roche aux Moines till en av Loiredalens mest framgångsrika vingårdar.
“Jag blev så chockad av alla lögnerna som presenteras överallt, som inte gagnar mänskligheten på ett djupare plan. Visst, det låter galet men galenskap har många kvalitéer.
Här produceras tre exklusiva vita viner från druvan Chenin Blanc: Coulée de Serrant, Clos de la Bergerie och Vieux Clos, samtliga rankas högt bland vinkännare runt om i världen. Priset ligger från 260 upp till dryga 600 i butik och runt 1800 kronor per flaska på restaurang. I Sverige fick två av hans viner – Les Vieux Clos 2007, Coulee De Serrant 2007 – en nylansering på Systembolaget i mars i år med sin nya agent Hjo Grosshandel. De går också att dricka på Lux, Fredsgatan 12 och Oaxen Krog restauranger vars profil ligger långt ifrån det som många förknippar med flummigheten i det biodynamiska jordbruket. Det odlingssätt som skapats av Rudolf Steiner – filosof och esoteriker, som också grundade antroposofin, antroposofisk medicin och Waldorfpedagogiken – och ofta omges av skrönor om kohorn i jorden, mysticism och en stökighet, men som av dem som använder det blir en mindre revolution.

Kortfattat kan man säga att biodynamiskt jordbruk utgår från tanken att allt utgör en helhet, att solen, planeterna, månen och deras relation till varandra påverkar det som sker på jorden. Ett tänkande som strävar efter att skapa fullständiga kretslopp i liten skala genom att bygga upp och stärka de ekologiska systemen i jorden. Där gården så långt som möjligt ska vara självförsörjande med foder, gödsel och ha en balans mellan växter, jord och djur. Steiner bytte också ut konstgödsel mot åtta naturliga preparat att använda mot skadeangrepp och för tillväxt som genom kosmiska krafter påverkar jord och växter. Inte så ”hot” kanske men det är en bild som Nicolas Joly i allra högsta grad är delaktig i att förändra. I alla fall när det gäller biodynamiskt vin, dess smak, kvalitet och kanske framför allt ärligheten i detta. Att innehållet i flaskan är en gåva från naturen, som Joly själv uttrycker det, utan tillsatser varken under odlingsprocessen eller under lagringen.
– Livet på jorden är en gåva. Jag får inga räkningar från min vinstock eller en ko som med en stor portion generositet kan ge 8000 liter mjölk per år. Om man genom processer får den att ge 18000 liter förstör du kon. Du får mjölk men utan kvalitet vilket skapar allergier och du förstör systemet. Men när man säger det här går man emot det ekonomiska systemet och blir en samhällsfiende, säger Nicolas Joly, eller Mister Biodynamik som han också kallas, eller helt enkelt greve Nicolas Joly som är hans titel, när han tar emot i sitt vackra kontor och bibliotek i huvudbyggnaden, klädd i jordfärger och Birkenstock på nakna fötter, energiskt och ivrigt gestikulerande så fort han pratar.
– Att sätta på mig skor är för mig ett drama för jag vill känna jorden och gravitationen, säger han och skrattar.

Ett skratt som dränks av hundskall från de jakthundar, som är instängda i köket (tack gode Gud), och den 15 år gamla totaldöva Golden retrievern, Luna, som tar igen det hon saknar i hörsel i skallvolym.
Här är fullt med böcker, däribland hans egna publikationer om biodynamisk vinodling som i dagsläget har översatts till 13 olika språk. Men också fotografier som visar så kallade bildskapande testmetoder, som också avhandlas i hans böcker. Det är en jämförelse mellan växter som odlats konventionellt, ekologiskt eller biodynamiskt med hjälp av biokristallisation. Den är en antroposofisk analysmetod som också skapats av Rudolf Steiner och som används av biodynamiska jordbruksforskare. De tolkar grödornas inneboende egenskaper med hjälp av kristallmönster som skapas när en blandning av växtsaft och kopparklorid avdunstar. Då kan man alltså se grödornas kvalitet. Något som har fått ett svenskt forskarteam att under en vecka studera hur kvaliteten på vingårdens jord hänger ihop med kvaliteten på druvorna. En kvalité som kommer ifrån att Nicolas Joly idkar lantbruk strikt efter biodynamiska principer vilket innebär att kemikalier och bekämpningsmedel är helt förbjudna. Han använder istället naturliga preparat – sådana som gör den kalkrika jordmånen, som finns i Anjou-Saumur där vingården ligger, ”lycklig”.
På jorden går också kor, getter, höns och åsnor fritt och fälten plöjs med häst. Ofta av Nicolas Joly själv eller någon av de tre medarbetare de har i lantbruket. Allt påverkar i slutändan vinet. Han odlar jorden varsamt. När andra vingårdar kanske skulle pressa jorden till sitt yttersta låter Joly alltid några av fälten ligga i träda. För att hålla vinstockarna friska och fria från skadedjur gör han olika växtteer, som till exempel kamomill, brännässla och ekbark, nummer 503-505 av de Steinerska preparaten, som han sprayar över vinrankorna. En liten mängd koppar används, tre till fem kilo per hektar och år samt en liten mängd svavel. Fast det håller långsamt på att bytas ut till mjölk eller vassla.
– Man kan pusha gränserna, ta hjälp av grödor och blommor som man finner ha bra effekt. När det är kallt så kan man vårda jorden med en planta som har mycket värme. När solen är för stark och värmen blir aggressiv tar jag hit sjögräs som vet hur man motverkar att saltet brinner upp. Det blir som solskydd på huden. Det är precis vad biodynamik är – bio är livet och dynamik är energi. Så det handlar om att förstå systemen, att dessa tar hand om allt liv på jorden och att själv agera som accelerator.
Nicolas Joly säger att om man sköter odling och skörd rätt så behöver man inte göra något i vinkällaren. Därav hans motvilja att kalla sig vinmakare eftersom hans artisteri är det långa samspel han har med att bruka jorden. Där också skördetillfället är av yttersta vikt:

 Att skörda är som att ta tavlan ifrån målaren för när en druva väl är separerad från rankan så kan man inte göra något mer. Den stora frågan är när druvorna uppnår den rätta mognaden. Så vi går och kollar av en fyra-fem gånger vid en ganska framskriden mognad. Många vinmakare vet allting om jäsningsprocessen men förstår ingenting om vinrankan. Det jag är intresserad av är saker som hur löven beter sig, i vilken riktning de rör sig?
Vinet lagras på gamla träfat med så lite mänsklig inblandning som möjligt, bara naturlig jäst och en försiktig filtrering. Det här är en metod som har gett riktigt bra resultat. Vinerna från Coulee Serrant har alla olika ursprungsmärkning, eller Appellation d’Origine Contrôlée, AOC, som är den kvalitetsmärkning som används i Frankrike, framför allt för viner men också en del andra råvaror. Grunden till systemet skapades redan 1905, men 1923 formulerade Baron Pierre Le Roy De Boiseaumarié på Château Fortia, ett antal regler för odlingsområden som är basen för dagens märkning som sköts av Institut National des Appellation dÓrigine (INAO). Förenklat kan man säga att appellationsstatusen avgörs utifrån hur specificerat och detaljerat den geografiska odlingsplatsen avspeglas i vinet. Märkningen baserar sig alltså på platsen där vinet odlas och inte på druvan, som man så ofta talar om när det gäller vin från nya världen.
Vissa vingårdar, så som Nicolas Jolys, har en eller flera egna AOC. Och eftersom en förändring av odlingen och produktionen också påverkar smaken – tillbaka till naturen om man frågar Nicolas Joly, men där är INAO av en annan åsikt – får många biodynamiska vinodlare inte klassificeringen. Vilket är viktigt för möjlighet till försäljning och prissättning, inte minst eftersom biodynamisk vinframställning är betydligt mer kostsam än konventionell sådan.
– Idén med att ha en Appellation Controlée är fantastisk för alla vinkonsumenter men som läget är i dag, med alla kemiska tillsatser och användandet av smaksatt jäst, så har märkningen nästan blivit helt förstörd. Om det var billigt bordsvin skulle jag inte bry mig men när man ser stora välrenommerade namn fulla med kosmetika, då kan man inte kalla dem AOC, man får kalla dem ”Appellation Controlée L`Oreal, säger han och skrattar innan han fortsätter:
– Det är inte ärligt mot dem som ska dricka vinet, konsumenterna borde få veta vad drycken innehåller. Om man håller sig till sanningen och säger att smaken härstammar från tillsatt jäst så blir folk inte lurade, men det blir de om man säger ”den här Beaujolaisen smakar underbar banan”, som en välkänd producent har använt i flera år. Jag är ledsen att behöva säga det men Beaujolais har ingen naturlig smak av banan.
Nicolas Joly menar att vinets smak kommer från den energi och rörelse som skapas i druvan genom årstidernas skiftningar:
– Vårens dagar är längre än nätterna och det är solens seger över jorden, men på hösten när dagarna blir kortare börjar jorden dra tillbaka energin. Det är den rörelsen som hamnar i druvan. Hur man än gör så kan man inte återskapa detta vetenskapligt. Det är därför vin som odlas med konstgödsel och jäser med smaktillsatser blir som en död hand.
– Liv är energi och kunskapen om livets krafter och hur det påverkar jorden är extremt viktig. Och den saknas i dag när vi lever i en period av materialism där allt baseras på regler som inte är sanna mot naturen.



 Hans egen resa tillbaka till naturen har sin början långt innan han föddes. Chateau de la Roches aux Moines rymmer även en annan byggnad där familjen Joly bor, klostret Vieux Serrant. Det byggdes av en grupp Cisterciensmunkar som planterade de första vinrankorna där år 1130. Sedan dess har vinodling pågått i större eller mindre omfattning och druckits av en rad kända personer som varit på besök. Som till exempel prins Johan av England, Richard Lejonhjärtas bror, författaren Alexandre Dumas och gastronomen Curnonsky, skaparen av Guide Michelin, för att nämna några.
1962 köpte Nicolas far, Pariskirurgen André Joly, slottet. Föräldrarna såg det som ett residens på landsbygden snarare än en möjlighet att producera vin. Inte heller den då 17-åriga Nicolas Joly, en av två söner, var på den tiden speciellt intresserad, även om han utbildades i jakt och fiske, vilket gav honom en grundläggande kännedom om naturen som han senare fick användning för. Nej, på den tiden såg hans drömmar och karriärambitioner helt annorlunda ut. I början av 1970-talet åkte han till USA, läste på Columbia Universitet och började efter avslutad utbildning som aktiemäklare på fondbolaget JP Morgan.
– Jag var så fascinerad av dessa finansmänniskor. Jag kommer ihåg att min börsanalyslärare hade tjänat 100 000 dollar på aktier och det var imponerande på den tiden, säger han.
Han arbetade först i New York där han lite otippat började meditera, fast säger han, utan att veta att det var meditation han ägnade sig åt. Han förflyttades efter ett par år till Londonkontoret, där han träffade sin fru, ambassadörsdottern Maria, vars liv och uppväxt är en historia i sig.
Nicolas Joly är 31 år fyllda. Han har jobbat på ett av världens främsta finansbolag i sex år. Han har så att han klarar sig och kan köpa vad han vill, göra vad han vill utan att tänka på vad det kostar. I sitt liv har han en kvinna som han älskar. Livet borde vara bra men något skaver. På kontoret finns en annan fransman, 20 år äldre än honom, med en lång karriär på företaget. Folk behandlar honom som en kung, han reser första klass, har en egen sekreterare, skräddarsydda kostymer och ett flott kontorsrum. En kväll när Joly sitter kvar på kontoret och jobbar sent sveper den andra fransmannen in. Deras blickar möts och av någon anledning känner sig den äldre av dem två nödgad att säga något. ”Du tror att jag är kung men det är jag inte. Jag en slav och JP Morgan vet om det. De betalar mig väldigt bra men pengarna gör mig till slav, de gör så att jag inte kan sluta. Jag är mer ofri än någon annan här”, säger han. Ett tvivel var sått och det bara växte. Den sista månaden han jobbade tillbringade han väldigt mycket tid på Londons många museer. Hans sekreterare täckte upp och sa alltid till hans fru när hon ringde att han satt i viktiga möten. För Jolys del var det över;
– Jag fick ett samtal från min chef som sa att jag var befordrad. Jag sa bara tack så mycket men jag slutar. Han trodde att jag hade missförstått. ”Nej, du blir befordrad du får inte sparken” sa han. Jag förklarade att jag hade förstått men att jag ville sluta, att jag hellre skulle vara utblottad resten av mitt liv än att fortsätta med det här spelet.
Tillsammans med sin fru återvände han till Loiredalen för att idka jordbruk. Då hade vinproduktionen skötts av hans mor med hyfsad framgång, men nu skulle det bli andra tongångar.
– Jag kom tillbaka hit 1977 för att implementera modernt jordbruk för jag ville bli en modern chef och en modern man. Jag använde hemska växtdödare i två år. Det är inte så lång tid men ändå. Jag kommer ihåg alla förändringar, hur jorden krackelerade, den gradvisa avsaknaden av fåglar och insekter, hur jag stängde av musiken. Jag gjorde det omedvetet men det hade en förödande effekt, berättar han.
Något måste göras men vad? Jorden talade inte hans språk. Något, ödet, grep in. På en skidsemester fick han en bok av Rudolf Steiner om biodynamik.
– Jag hade aldrig hört talas om Rudolf Steiner men när jag läste boken tänkte jag ”han är en stor man och han dog helt okänd, att det är min plikt att försöka återskapa det som han lärde ut”. Så jag försökte göra det men utan större framgång i början. Så småningom insåg jag att det redan fanns ett system och människor som odlade enligt biodynamiska principer, säger Joly.
Så börjar då hans inre resa bort från det moderna lantbruket och dess kemiska odlingshjälp, bort från aktiemarknaden, mot samspelet mellan solen, jordens dragningskraft, naturen och nyttjandet av fotosyntesen istället för konstgödsel. En dag i taget med små, små steg. Nicolas Joly beskriver början som ”en smula naiv” men han säger också att när ett samspel väl är fött är naturen förlåtande. Han tar hjälp av det han lärt sig genom jakt och fiske, Steiner för det övergripande filosofiska och biodynamikens tekniker, och Maria Thuns ”Så- och skördekalender” som tar hänsyn till kosmiska rytmer för odling.
– Det var en smärtsam process för jag ifrågasatte hela tiden vad jag höll på med och man är aldrig säker. Men jag var övertygad om att jag måste röra mig bort från det konventionella jordbruket, att jag inte kunde odla på det vedertagna sättet eftersom detta inte var sant mot jorden. Men ingen runt omkring mig verkade förstå eller bry sig om att kemiska tillsatser och konstgödsel också medför bieffekter. De agerade som en sjöman som slänger sina sopor i havet i tron att det ska försvinna, säger Joly.

Han beskriver konstgödsel som ”salt för jorden”. Det gör jorden törstig, vilket leder till en ökad bevattning som får grödan, i det här fallet vinrankorna, att växa onaturligt snabbt. Känner ni igen? Tänk vintertomater eller gödkycklingar fulla med vätska och tomma på näring och smak. Det går att hålla på med ett tag, men till slut har man utarmat jorden så att ingenting kan växa. Det är då jorden krackelerar och blir grå, hård och död.
– Jag förstår att man måste lägga till något om man odlar i ett land som inte har så bra vinstock eller terroir men i länder som Frankrike, Italien delar av Tyskland, Österrike och Spanien där man har fantastisk terroir? Varför i helvete uttrycker man inte originaliteten i platsen och klimatet genom vinet?
Hans egen strävan fortsatte, ofta hårt ansatt av kritiska grannar som undrade vad han höll på med. Och vad det skulle vara bra för? Nicolas Joly säger att det var en svår process, mest för att han till en början var helt ensam i sin strävan:
– Jag hade ingen idé, jag bara gjorde saker för att jag kände att jag måste göra det här. De första åren är också väldigt svåra för vinrankorna eftersom man i början inte har skydd från kemiska bekämpningsmedel och ännu inte tillräckligt med livskraft i grödan så att de kan stå emot naturens krafter. Det gör dem väldigt sårbara. Och det är vad som får folk att gå tillbaka till konventionell odling så fort de råkar ut för något bakslag i form av angrepp.
Själv höll han ut. Han fick helt fria händer av sina föräldrar även om han säger att det förmodligen var deras försök att stötta sin son snarare än ett verkligt intresse för biodynamik. Hans mor köpte till exempel aldrig ekologisk mat. Kritiken från de närliggande vingårdarna och branschen var fortsatt hård.
– En del personer inom mat- och dryckesindustrin insåg ganska tidigt att biodynamiskt lantbruk var en fara för dem. De sa; vad håller du på med? Det här är mysticism, en sekt, sluta – du är en hippie, en kvarleva från 60-talet. Men kom igen, om man hade sagt till folk för 50 år sedan att man skulle kunna ringa via mobiltelefoner så hade det också varit obegripligt, säger han med eftertryck.
Då, när Nicolas Joly startade i början av 1980-talet, stod det industrialiserade jordbruket och vinproduktionen på topp och för Frankrike som står för 20 procent av världens vinexport handlar det om mycket pengar, makt och inflytande.
– För mig var det uppenbart att folk inte ville se att vad de hade hållit på med i många år och att vad de kallade kvalitet egentligen inte var någon kvalitet alls, säger Joly.
Det som fick honom att fortsätta var något han kallar för osynlig hjälp.
– Jag upptäckte en fantastisk värld, krafter som är bortom den fysiska nivån, kraften från solsystemet, och att röra sig i den miljön gav en enorm styrka. Vilket förmodligen är nyckeln till framgången annars hade det aldrig fungerat, säger han.
Nicolas Jolys inre resa fördjupades i takt med att jorden började tillfriskna. Vinrankorna producerade ett allt mer platsspecifikt vin med smak av den unika terroir som finns på hans ägor. En process som tog sju år, vilket han nu i efterhand säger var väldigt långsamt:
– Jag är en otålig person men jag fick lära mig tålamod.
Han var också isolerad från andra som använde biodynamik, men så småningom började utövarna hitta varandra.
– Jag studerade med Xavier Florin, agronom och specialist på biodynamik, som var den enda som talade, tänkte och undervisade om det. Och det var fantastiskt. Vi var en grupp på cirka 20 personer som började vår lektion vid hans hus och därifrån vidare ut i naturen. Vi tittade på allt. Han tog upp en sten och sa ”titta här är gravitationen” och så fortsatte han. Jag bara tog in allt han sa. Efter fyra timmar hade vi kommit fyra meter, säger Joly och skrattar.
“Jag ledsen att behöva säga det men Beaujolais har ingen naturlig smak av banan.
Tillsammans med sina vinrankor mötte han årets skiftningar i klimat och ljus, och liksom grödorna fann han att efter en natts sömn vaknar man pigg av solen och efter en dags hårt arbete blir man trött och dras ned av gravitationen. På samma sätt som vinrankans rötter söker sig ner djupt i jorden för att kunna ta upp energi, näring och mineraler grundades Nicolas Joly i det nya livet.
– När du lämnar din fysiska kropp blir du energi och då är du sammankopplad med allt på jorden. Men när du känner dig separerad från resten av världen är du i en egoprocess och då är accessen till en annan värld inte möjlig. Ju mer man återvänder till naturen desto mer kraft får man, så förmodligen var det min attraktion till naturen som höll i gång mig. Vem vet? Det måste göras, säger han, slår ut med armarna, tystnar, funderar en stund innan han fortsätter.
– Sedan är det sökandet efter att förfina vinet. Jag tar ett exempel från marknadsföring – det är samma funktioner som när man kommer i närheten av ett bageri och känner doften av nybakt bröd – ju mer du närmar dig desto mer vill du ha det. På samma sätt var det med vinet. Ju mer jag närmade mig det sanna vinet, ju mer ville jag ha det.

I sina böcker pratar Nicolas Joly om ”varje plantas unika egenskaper” och med vingårdens 14 hektar odlade mark kan man förstå att det tar lite tid att lära känna varje vinranka.
– Jag startade 1980 och fick den första skörden 1984, men det var först i slutet av 80-talet jag såg en viss effekt av det jag gjorde. I slutet av 90-talet var det ännu bättre och nu är det nästan magiskt för allt har fallit på plats. Det är extremt intressant att se hur saker är i ordning nu. Att jag fortsätter är precis samma fenomen som när orkestermedlemmarna stämmer sina instrument innan en konsert i all oändlighet. Man tänker ”men kom igen, instrumenten är stämda, det räcker” men musikerna jobbar på för de vet att de kan få klangen ännu lite bättre, säger han.
Vändningen, eller att folk började lyssna, kom i takt med att vinets kvalitet förbättrades.
– Sanningen ligger i marknaden. Så fort du säljer så börjar de som försöker förgöra dig le mot dig och vill vara med i klubben, säger han.
Visserligen delar Nicolas Jolys filosofi fortfarande folk i för eller emot men tiderna och de politiska strömningarna är annorlunda. Ekologiskt certifierad mat finns överallt i västvärlden, biodynamiskt jordbruk är på uppåtgående och en insikt i att våra naturresurser är ändliga är högst närvarande i människors medvetanden. Många, även i storstäder, lever med närodlat och värnar om den lokala och globala miljön. Joly lärde sig först själv och sedan började han undervisa. Under de senaste åren har han, som sagt, skrivit flera böcker om biodynamisk vinodling som översatts till 13 språk. Han har rest och föreläst över hela världen – hela tiden vunnit mark. Inte bara bland vinkännare utan många av dem som kommer till hans ibland flera timmar långa föreläsningar är andra vinodlare och sommelierer som ju har en direkt kontakt med den som han så gärna vill sprida informationen till, konsumenten.
– I början var i princip alla jag mötte skeptiska. I dag ser det helt annorlunda ut, unga människor är intresserade. I Chile, där jag var och föreläste, var 95 procent av publiken under 30 år. Jag höll en kurs för två veckor sedan i England, som är väldigt mycket emot biodynamiskt jordbruk, och det var 90 sommelierer som deltog. Jag bad om fem timmar och fick hälften av tiden. Efter 2,5 timmar sa de ”vi vill ha en heldag”. Det är alltid detsamma, först är folk skeptiska – sedan vill de veta mer. De vet att något nytt måste komma och jag känner att det finns krafter bakom detta som jobbar för sanningen, säger Joly.
Han ger ett exempel på en provsmakning som några av de 176 medlemmarna i Renaissance des Appellations, den organisation som han startade 2001, skulle göra:
– Vi hade allt emot oss, vinet kom av någon anledning inte fram, så vi fick smuggla in det i våra resväskor. Vuxna människor som kallsvettades inför tullkontrollantens stränga blickar.
Men vi kom igenom och provningen blev en sådan succé att de fick stänga av elen för att få folk att gå hem.
Renaissance des Appellations eller Return to terroir, som den heter på engelska, och som kanske bättre beskriver vad de gör, finns i 13 länder med medlemmar i samtliga vindistrikt i Frankrike, i Europa och i nya världen. Nätverket tar upp alltmer av Nicolas Jolys tid. Men till sin hjälp har han numera ett av sina två barn, dottern Virginie, som jobbar i företaget. Organisationen utbyter kunskap och arrangerar gemensamma vinprovningar. I deras stadgar står bland annat att hela vingården ska ha varit ekologiskt certifierad i minst tre år innan man kan söka medlemskap, att alla 300 smaksatta jästsorter är bannlysta och att ansökarvinet ska godkännas av en grupp som består av några av världens främsta biodynamiska vinodlare.
Tillsammans jobbar de också för att få en kvalitetsmärkning för biodynamiska viner, ”sanna viner”. Och Nicolas Joly lägger allt mer tid bland annat på att skapa en diskussion kring varför biodynamiska viner refuseras av AOC.
– Nu har jag skrivit till dem och sagt att jag ska ordna en blindtest med 10 av deras kvalitetsmärkta viner och 10 biodynamiska som inte får märkningen, och så ska vi se vilket vin som förtjänar märkningen, säger han.
Och där kom den igen glöden, passionen, det som håller honom i gång. Hur orkar han?
– Det är min djupa avsky för det här systemet som påtvingas unga människor. Jag tål det inte! Jag tycker att det är så galet att jag måste reagera. En annan motivation är att jag blev så chockad av alla lögnerna som presenteras överallt, som inte gagnar mänskligheten på ett djupare plan. Visst, det låter galet men galenskap har många kvalitéer och man gör vad man kan.


Oavsett om det handlar om vin, politik, eller marknadskrafterna så tycker han sig se att en förändring är på gång. Allt fler kommer till hans seminarier, tidningar skriver om honom, andra vinodlare kontaktar honom för att börja med biodynamik. Men det är en långsam process.
– När jag ser folk som är fast i materialism så kan jag inte stoppa mig från att undra vad som har hänt. Vad behöver man för att kunna leva? Jag behöver ett par Birkenstock och då är det lyx. Man måste alltid behålla sig själv och inte låta sig förföras av det ena och det andra. Ju mer mottaglig man är för naturens krafter, desto mer kan man sända ut, och jag låter bara saker komma till mig. Människor kommer att återförenas med sin mänsklighet och upptäcka att materiella saker inte ger mycket. Detta är en del av vad Steiner ville förmedla. Som jag ser det är 2010 sanningens år oavsett om det är inom medicin, politik eller jordbruk, säger han ytterst övertygad.
Text: Mari-Louise Paulson
Bild: Maria Marci
Nicolas Jolys råd för hur man kan leva i mer harmoni med naturen:
•Mitt råd skulle vara att försöka hitta tillbaka till någon sorts grund. För det system som vi lever i nu kan lätt störas. Fråga dig vad du behöver? Ett hem med tak och en spis kanske räcker. I naturen finns så mycket glädje, som att sitta utomhus och höra fåglar, vattnet som porlar är fantastiskt eller att plocka blommor i bergen.

•Inse att utbildningen och kunskapen som du har fått är ofullständig. Försök att skaffa dig mer kunskap och gå på djupet in i dig själv för att hitta den.

•Ta reda på varför du har kommit till jorden och vad det är meningen att du ska göra här. Den djupa processen är att lyssna på sig själv. Man har en inre vetskap om vad man ska göra och var man ska gå. Ibland frestas man att glömma det men då är det förmodligen inte rätt väg.

Länkar:
HYPERLINK “http://www.coulee-de-serrant.com” www.coulee-de-serrant.com
www.biodynamy.com
HYPERLINK “http://biochromalab.com” http://biochromalab.com