.jpg)
Det har byggts för lite i 96 av de 100 kommuner som vuxit mest sedan 2006, visar DN:s kartläggning. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har tagit mängder av politiska initiativ för att vända utvecklingen men Socialdemokraterna anser att staten också måste skjuta till pengar.
Bostadsbyggandet går trögt i Sverige. Särskilt problematiskt är det i tillväxtregionerna, där enskilda, särskilt unga, har svårt att hitta en bostad. Det medför även stora samhällsekonomiska kostnader genom att arbetsmarknaden fungerar sämre. Folk kan inte flytta dit där jobben finns, vilket bland andra Finanspolitiska rådet påpekat.
DN kan i dag presentera nya siffror, framtagna av Statistiska centralbyrån (SCB), som beskriver detta. Kartläggningen visar att i 96 av de 100 kommuner som vuxit mest har byggandet släpat efter befolkningsökningen sedan den borgerliga alliansen fick makten 2006.
Procentuellt är glappet störst mellan byggande och befolkningstillväxt i Stockholmskommunen Danderyd. Bland dem som har stort underskott finns flera andra Stockholmskommuner men även högskoleorter som Borlänge och Norrköping. Räknat i antal byggda bostäder är underskottet av naturliga skäl störst i de tre storstadskommunerna. I Stockholm borde det ha byggts cirka 37.000 fler bostäder, i Göteborg 15.000 och i Malmö 13.000.
Regeringen kommer i dag att få hård kritik för att det ser ut så här från en samlad opposition i riksdagen. På förslag från Socialdemokraterna kommer riksdagsmajoriteten att klubba en uppmaning till regeringen om att ge plan- och bygglagen en samlad översyn.
Det har riksdagen redan gjort en gång. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har därefter fortsatt att pumpa ut förslag och initiativ i stort som smått (se faktaruta nedan) och anser därmed att han gjort vad riksdagen önskat. Veronica Palm, bostadspolitisk talesperson inom S, hävdar dock att det fortfarande saknas ett helhetsgrepp.
– Attefall tar inte i de stora strukturella problemen. Vi behöver göra ett omtag och se över vem som har rätt att överklaga, tidsgränser för det och länsstyrelsernas roll i planprocessen, säger Palm.
Men egentligen är det inte detta den stora konflikten i bostadspolitiken handlar om. Palm och Attefall är i grund och botten ense om att enklare regler och snabbare processer är viktigt för att få fart på byggandet. Skiljelinjen går i stället i frågan om det behövs stimulans med statliga pengar.
Bostadspolitiken har de senaste 20 åren förändrats radikalt genom att omfattande statliga subventioner har avvecklats. Inte ens Veronica Palm vill tillbaka till den modell som rådde förr, men hon framhåller som Socialdemokraternas styrka jämfört med alliansen att man är redo att använda skattepengar till att få fart på byggandet.
– Det behövs ett riktat investeringsstöd för det som marknaden inte klarar att leverera, som små hyresrätter, säger Palm som även vill se statliga kreditgarantier för att minska kapitalkostnaderna för bostadsbyggande.
Stefan Attefall anser att S-modellen redan har prövats och visat sig inte fungera.
– Trots subventioner har vi byggt bara hälften av vad jämförbara länder gjort. Det riskerar bara att ge byggherrarna mer vinst i fickan. De jagar subventioner i stället för att utveckla sina produkter.
Bostadsministern försvarar sig mot anklagelserna om att han ”duttar” med att det enligt honom inte finns en enda huvudorsak till bostadsproblemen utan en lång rad faktorer som kräver olika ingrepp.
– Det finns en felaktig uppfattning om att det finns en lösning. Det är en mängd saker som måste förändras och det kan man sammanfatta som regelförenklingar. Där vänder vi på alla stenar, säger Attefall.
Många experter anser att det finns en helig ko som politikerna måste våga röra, nämligen hyresregleringen. Om hyrorna fick sättas fritt skulle det bli lönsamt att bygga mer, lyder resonemanget. Både den borgerliga bostadsministern och Socialdemokraterna avvisar detta och framhåller att systemet har mjukats upp så att faktorer som läge numera kan få visst genomslag.
.jpg)
.jpg)
